Skatt, skatt och åter skatt

I dessa tider när det fokuseras så mycket på olika skatter och vem som får mer skattelättnader än någon annan kan det vara på sin plats att titta på vad en löntagare har för lön och för beskattning.

I det normala lönebeskedet brukar det stå bruttolön som de flesta uppfattar som sin lön före skatt, det står även inkomstskatt och slutligen nettolön det som betalas ut till löntagaren.

Det som inte står är det totala lönen vilket även inkluderar den så kallade arbetsgivaravgiften vilket i sig inte är något annat än en löneskatt och som arbetsgivaren betalar in åt löntagaren.

Man säga att arbetsgivaravgift består av dels avgifter som kan ses som individuella förmåner såsom ålderspensionsavgiften, dels rena skatter såsom den allmänna löneavgiften.

För att belysa resonemanget med några siffror kan vi utgå från en förväntad bruttolönen på 20.000 kronor. Nettolönen på 15.100 kronor dyker upp när inkomstskatten på 4.900 kronor dragits från bruttolönen. På bruttolönen ska läggas en löneskatt, de så kallade arbetsgivaravgifterna, om vi ser till hela delen av arbetsgivaravgiften så blir det i det här fallet 6.300 kronor.

Då får vi en totallön på 26.300 kronor. Det är arbetsgivarens lönekostnad – all ersättningen för det bidrag den anställdes ger. Den totala skatten eller även kallad skattekil, skillnaden mellan totallön och nettolön, blir i det här fallet 11.300 kronor eller ungefär 43%.

Det är det som är den skatt löntagaren verkligen betalar. Fiffiga finansministrar med Göran Persson i spetsen har nämligen velat skapa intrycket att det är arbetsgivarna – inte löntagarna – som betalar arbetsgivaravgifterna, i ett led att maskera kostnaden för den offentliga sektorn.