Nu händer det igen inom Landstinget

Ännu en chef lämnar sitt uppdrag, ett uppdrag som för en utomstående verkar omöjligt det ska utföras underverk med till synes minimala förutsättningar – undrar om det också förväntas att man ska kunna ”trolla med knäna”. En tidigare chef fick lämna sin tjänst för att denne inte genomförde förändringarna tillräckligt snabbt!

När sedan en divisionschef väljer att kritisera sina medarbetare för att de skriver insändare och debattinlägg, istället för att prata direkt med ledning, bör nog denne snarare rannsaka sig själv, först och främst, och sedan ställa sig frågan varför pratar dom inte med oss i ledningen?

När man sedan läser det som medarbetarna skrivit så tyder det snarare på att man just försökt göra detta , man har försökt föra dialog med ledningen men utan att lyckas. Jag kan inte tänka mig att den personal som skriver dessa inlägg har annat än patienternas bästa för ögonen.

När jag läser det som skrivits om Landstinget under den senaste tiden och som utomstående och som medborgare i Gävleborg är det lätt att tolka att landstingsledningen, för att ta till en liknelse, är som en krokodil; De har inga öron, men väldigt stora käftar. De säger kommunikation, men det blir information och diktat.

Är det något som LG under de senaste årtiondena verkar ha varit bra på så är det just icke värdeskapande aktiviteter på bekostnad av den mänskliga kontakten med de medborgare som uppsöker LGs verksamheter.

Nu försöker man ta igen det med att leka företag eller i värsta fall något som för tankarna till någon gammal öststatsdiktatur med all dess syn på sina medborgare, när det pratas om en ökad produktion och ett minskat slöseri. Hur kan dialog och mänsklig kontakt med medborgarna betraktas som slöseri?

Den väg som landstinget och dess styre slagit in på är inte framgångsrik eller trovärdig och för oss medborgare i Gävleborg är det inte den bästa vägen.

Vem ställer de kritiskt granskade frågorna?

Som förtroendevald har man ett stort politiskt ansvar gentemot sina väljare och det parti, den organisation eller grupp som företräds. Det innebär att man ska granska och ställa frågor om och kring de offentliga verksamheterna.

När så inte sker hur ska man som medborgare då tro och tänka, att allt är bra eller att i värsta fall ingen bryr sig? Låt mig ta några exempel.

-Vid senaste kommunfullmäktigemötet, 2010-10-04, fanns det i en skrivelse från socialförvaltningen till socialnämnden en uppgift om att kostnaden för kost inom särskilt boende ökat med 43% jämfört med året innan!

Var fanns de kritiskt granskade frågorna i socialnämnden? Nu blev det ändå en fråga vid fullmäktigmötet men några svar fanns inte.

-Årsredovisningen för Anna och Per G Berggrens stiftelse där Handelsbanken som förvaltare och KPMG som revisor missat en vital detalj när det gäller balansräkning och anläggningstillgångar. Här finns en stor avvikelse när det gäller anskaffningsvärde för en aktiepost i Industrivärden, anskaffningsvärde anges till ca 1.8 miljoner och marknadsvärde till ca 0,2 miljoner dvs en avvikelse om 1,6 miljoner, hm var fanns de kritiskt granskade frågorna?

Är tilliten så stor bara för att det är ett välrenommerad förvaltare och revisor?

Efter att ha gjort kommunens ekonomichef uppmärksam på avvikelsen blir det en fråga som kommunen kommer att ta upp med förvaltaren under hösten, men det kvarstår ändock att fullmäktige godkänt årsredovisningen och verksamhetsberättelsen!

Jag tror att Folkpartiet har en viktig roll att spela när det gäller att granska och ställa frågor om och kring de offentliga verksamheterna, vi har inte historien med oss utan vi har framtiden.