Utför med Folkpartiet (nerför backen)

I dagen Arbetarbladet var det en artikel om vår motion om grusplanen bakom Gäverängeskolan. Fokus i artikeln var mot pulkåkning, därav den fyndiga rubriksättningen,  och kanske lite mindre mot själva grusplanen och de skidspår som funnits där men det har skrivits om det i alla fall.

Visst kan det kan ses som en “cykelställsfråga” men det ligger mycket mycket mer bakom detta.

Det handlar bland annat om hur vi som vuxna ser på barn, hur vi som vuxna hellre lyssnar på andra vuxna än att lyssna på barnen.

Det handlar om hur vi i kommunens verksamheter och förvaltningar värderar och prioriterar de resurser som finns. Om vi inte klarar av att prioritera och fördela i den enkla frågan, kan vi då förutsätta att förmågan finns till detta i andra och större frågor?

Det handlar om vilka intressen ska få styra över de obligatoriska och de frivilliga verksamheterna? Om vi inte ger förutsättningar i och till skolan hur kan vi då tro att det löser sig längre fram?

Svaret kan vara enkelt, Vi har alltid gjort så här!! Men det kanske inte räcker? Det kanske är så att vi måste vända och vrida på frågorna på ett nytt sätt, att se dem utifrån ett helhetsperspktiv – vi kan inte bara göra det som är bäst för det egna området eller verksamheten utan att ta hänsyn till helheten.