Helig ko

Tänk att ett ifrågasättande av en helig ko kan leda till att en församling unisont utropar ”dom ska vi stödja…” och kan man kanske tillägga i all evighet?!

När jag vid gårdagens kommunstyrelsemöte ställde en fråga om hur länge kommunen ska ge bidrag till Wij trädgårdar blev svaret unison att i vision 2020:s anda så ska vi stödja dem. Min fråga bygger på en lika behandling och utifrån vad kommunallagen säger om stöd till näringsliv och vad som faller inom den kommunala kompetensen.

När kommunstyrelsen och närvarande tjänstemän inte kan svara på till vilka detta bidrag är tänkt att gå, är det till stiftelsen Wij trädgårdar eller dotterbolaget Wij säteri AB och om nu kommunen är en av stiftarna hur mycket pengar skjuter de andra stiftarna till?

Nu är jag på inget sätt motståndare till Wij utan jag tycker det är ett bra utflyktsmål och en bra dragare av turister till kommunen men det får inte bli någon form av automatik i frågan.

Tyvärr verkar en del beslut gå i slentrianens tecken och tas utan att tänka över situationen…

Var finns visionerna?

Var finns visionerna, de nya tankar och idéer om och hur man kan göra saker på inom förvaltningen, istället för att envist bevara gamla strukturer och arbetssätt?  Inom det politiska området finns det visioner, åtminstone från vår sida.

Nu ser jag att man på förvaltningssidan återigen väljer att bevara det som varit när man anställer en ny chef för att fylla upp efter en som gått i pension. När det finns möjlighet att anpassa kommunens kostym väljer man återigen att fylla ut och på med nya tjänstemän.

Här fanns möjligheten att verkligen göra en ansträngning och samordna inom teknikområdet med tekniskchef, utvecklingschef och bygg och miljöchef men den har man inte tagit!

Men när det finns en ovilja till att se över den politiska organisationens kostym är det inte förvånande att det samma verkar gälla tjänstemannasidan!