Ordning och reda i skolan

Perslundaskolans nya rektor vill inför ordningsregler i sin skola men tyvärr verkar han stöta på motstånd, jag hoppas verkligen att han har fullt stöd ifrån utbildnings och kulturnämnden.

Det han vill göra liknar den så kallade ”Monroedoktrinen”, en doktrin som Lorraine Monroe skapat. Monroe har lyckats vända katastrofskolor till succéskolor, hon får med sig både personal och elever, hon pekar med hela handen och är inte rädd för att fatta beslut.

Det första hon gjorde tillsammans med sina medarbetare var att fastställa icke förhandlingsbara regler. Reglerna handlade till exempel om att man måste ha anteckningsblock och penna, vad man får ha på sig, ytterkläder lämnas utanför klassrummet osv. Rena ordningsregler med andra ord.

I grunden är det bara sunt förnuft och ordning och reda. Elever ska exempelvis inte vara på facebook, instagram, twitter och andra sociala medier under lektionstid.

Se över politiken – varför nu?

En översyn av den politiska organisationen ska göras. Jag tycker att frågan om varför detta sker nu behöver belysas och vad egentligen tanken eller rättare sagt vilket syfte detta har. Jag tror inte att det är av omsorg för kommuninnevånarna, om det vore så förstår jag inte varför man röstade nej till vårt tidigare förslag om att se över den politiska organisationen. Eller för den delen våra andra förslag om att förändra den politiska arenan till förmån för kommuninnevånarna.

Man skulle kunna säga att det ger stöd för tesen om att det viktiga inte är vad som sägs utan vem som säger något. Bra förslag läggs i byrålådan för att sedan återanvändas.

Vidare anser jag att sättet det ska utredas på, med en styrgrupp enbart bestående av S och C, visar på en parlamentarisk svaghet. I andra kommuner där man sett över den politiska organisationen har man tillsatt parlamentariska kommittéer och inte partssammansatta. När kommunstyrelsen beslutar om denna struktur antar jag att den gör det utifrån en tradition, en gammal tradition, och kanske utav gammal vana dvs. att det bara finns ett lag och inget annat.

I min värld har en styrgrupp stort inflytande, den har ansvaret för ett projekts planering, kontroll och styrning då det gäller resurser och sakinnehåll. Den prövar och godkänner de planer och arbete som utarbetas av en projektgrupp. Den verkar även för att saker genomförs på ett effektivt sätt och enligt uppdragsgivarens intentioner.

Med tanke på den tidplan som angivits; beslut i kommunstyrelsen i maj, första möte slutet av oktober och klart i mars 2014 så kan det inte röra sig om några stora förändringar! Om det tar nästan fem månader för att komma till skott med ett första möte är nog inte ansatsen så stor!

I kommuner där man tidigare sett över sin politiska organisation poängterar man att processen måste få ta tid. Alla måste få bli lyssnade på, från dem som arbetar på golvet till oppositionen och de egna partikamraterna. Om det sedan blir förändringen går de inte att genomföra om beslutet hastas igenom.

Under 2000-talet har det i flera landsting och kommuner prövats nya politiska styrmodeller för att stärka och utveckla den lokala demokratin. Det handlar ofta om att stärka fullmäktiges ställning.
Att då exempelvis minska ner antalet fullmäktigeledamöter från 31till 21 tror jag inte leder till någon vitalisering av fullmäktige, något som jag påstår behövs.

Jag tror istället att det istället kan leda till en ytterligare distansering mellan medborgarna och de folkvalda. Något som man skämtsamt noterande i den brittiska komediserien Yes Minister från 1980 “If people don’t know what you’re doing, they don’t know what you’re doing wrong.”