Kasta sten i glashus – replik till svar direkt i AB 20 nov

Hej Sofia (nöjesredatör i Arbetarbladet)

Jag är tacksamt för att du tog dig tid att försöka besvara min kritik angående dina subjektiva och icke konsekventa beslutsgrunder. Jag lägger ingen värdering på varken Ladies Night eller Paradise hotel utan har konstaterat vad som skrivits i annan media om dessa.

Jag som läsare läser en berättelse till sista bokstaven om det handlar om något som jag själv eller några i min omgivning varit med om. En lokal förankring även i nyhetsrapporteringen tror jag är viktig för de flesta av era läsare, det är åtminstone därför jag är prenumerant hos Arbetarbladet.

Däremot tror jag att det finns en stor risk att när det handlar om nyheter utanför vårt närområde kan en läsarens ögon bara lätt glida över den nyheten utan att ta till sig innehållet och samtidigt finns det där en mängd andra informationskällor.

I vissa fall kan det vara önskvärt att journalister sticker ut hakan mer än på ledarsidan och inte bara objektivt rapporterar om händelser men när ett subjektivt tyckande utan någon grund att luta sig emot tillåts bli ett ställningstagande har åtminstone jag som läsare svårt att följa med. Subjektivitet bör även den vara konsekvent.

I fallet när Arbetarbladet  under hösten publicerade en SD-annons ställde man sig lite grann på barrikaden och gjorde inte som alla andra i media. Arbetarbladets chefredaktör säger i  Medievärlden att ” Jag ska inte vara en smakdomare. Och bara för att jag inte gillar ett budskap så kan jag inte stoppa det, så länge det inte går för långt”. Det är synd att det inte verkar gälla alla områden inom Arbetarbladets nyhetsrapportering.

Sila mygg men svälja kameler

Jag läser i Arbetarbladet att det gamla centralköket i Bysjöbacke ska avvecklas och eleverna vid Rabo och Gäveränge och två förskolor få mat från Perslunda skolan i stället ”– I längden blir det mest kostnadseffektivt, säger kommunalrådet” och jag som trodde att Rabo skolan skulle avvecklas!

Men det är bra att man tänker på ekonomin när det gäller skolmaten för det gör man då sannerligen inte när det gäller andra och större kostnader.

När det gäller skolan har man inte bemödat sig att räkna på vad en ombyggd och renoverad skola kommer att kosta i drift och underhåll under de närmaste 50-75 åren jämfört med en nybyggnation.

Det är när huset är byggt som det egentliga arbetet och de stora kostnaderna tar vid. Byggkostnaden för en fastighet utgör bara en bråkdel, kanske 10%, av fastighetens totala livskostnad.

Det som arkitekter mfl kallar 90% av en fastighets livstidskostnader kallas i Ockelbo ”kalle anka pengar”.

Sila mygg men svälja kameler* är ett passande ordspråk. (*Matt 23:24)

Kasta sten i glashus

I Arbetarbladet den 18 november beskriver nöjesredaktören återigen stolt vad som låg bakom bojkotten av föreställningen Ladies Night, bland annat två lösryckta citat samt att hon tycker det är trams!

Jag har full förståelse att man ibland inte har resurser att rapportera om allt som händer på det lokala planet eller i detta fall nöjesscenen men jag som läsare har utgått ifrån att det har funnits mer handfasta skäl vid resursprioriteringar än löst tyckande om att något är trams!

I samma tidning finns samtidigt ett helsidesuppslag över tv-serien Paradise Hotel. En tv-serie som har blivit känd som lite av en skandalsåpa, där det går ut på att hitta en rumskamrat av motsatta könet och hålla sig kvar så länge som möjligt i ”paradiset”. Och där det finns upprop om att bojkotta på grund av dess kvinnosyn.

Jag som läsare får inte detta att gå ihop, och trovärdigheten minskar, om man i ena fallet vill stå på barrikaden medan man i det andra fallet gärna spelar med i spelet och gör som alla andra i media.

Tidningar är och kommer nog under lång tid framöver vara främst på att leverera lokala nyheter. Om du vill veta vad som händer i din ort- oavsett om nyheten handlar om politik, sport eller nöjesevenemang – finns det ingen ersättning för en lokal tidning som gör sitt jobb.

En känd tidningsägare skrev en gång att ”Nyheter, för att uttrycka det enkelt, är vad folk inte vet att de vill veta” och det tror jag på.

(insändare i Arbetarbladet 20 nov)

Vart är barn och ungdomsidrotten på väg?

Jag blir bekymrad när jag hör att det pratas övergångar när det gäller barn som vill idrotta.

Att som sju eller åttaåring exempelvis behöva ta ställning till vilken ishockey klubb man vill träna med, för att träna med två klubbar går tydligen inte, och när det innebär att en ordförande i en klubb måste prata med en ordförande i en annan klubb då tycker jag att det är något fundamentalt fel.

Det är barn vi pratar om och inga elitsatsande eller professionella spelare. Det borde snarare vara ett inkluderande än en byråkratisk snårskog där man lätt tappar bort huvudpersonerna, barnen!

Ockelbo en av Sveriges enpartikommuner

Nyligen publicerade Dagens Samhälle en granskning av enpartikommunerna i Sverige och dit hör Ockelbo!

Sedan 1973, längre än så har tyvärr inte granskningen sträckt sig, har Ockelbo haft samma partifärg på den tyngsta maktposten som kommunstyrelsens ordförande.

Ett långvarigt maktinnehav kan skapa en maktfullkomlighet. Man vänjer sig vid att det bara är att köra. En annan av riskerna med bristen på växling vid makten är att partiernas incitament att tänka nytt minskar när väljarna inte behöver övertygas. Vidare är risken stor att ”makten” blir okänsliga för kritik och tänker ”vi vinner ju ändå alltid”!

Hm jag tycker mig känna igen det här från en plats nära mig… 😉

Till de som är konspiratoriskt lagda, här är en tanke som kan vara värd att tänka på.

Notera hur väl frågan om fullmäktiges storlek passar ihop med vilka som driver opinion om alternativ till dagens majoritet.

Om fullmäktige i dag hade 21 platser skulle ju inte FP finnas med och på så sätt skulle beslut kunna stå oemotsagda i större utsträckning, och det skulle antagligen upplevas som betydligt lugnare antar jag 😉