Plats att växa – färre ger mer

De två senaste mandatperioderna har det blivit mer plats för oss Ockelbobor att växa. I takt med att invånarantalet minskar får den som bor kvar numer mer utrymme åt sig själv!

Kanske kan det vändas till något positivt och bli en ny slogan?

Här får du ro – både i bysjön och naturen!

Ropen skalla, detaljplaneändringar åt alla

Jag läser i morgontidningen om kommunens nya giv, för att locka till sig nya invånare? Man tänker sig bjuda på ändringar av detaljplanerna, till en beräknad årlig kostnad av 200 000 kr, ” vi har inte råd att tappa mer befolkning så vi måste ha råd med det här”. Enligt SKL, Sveriges kommuner och landsting, är det en ovanlig handling att kommuner skattefinansierar enklare detaljplaneändringar.

Med tanke på hur lite arbete som lagts ner de senaste 8 åren på hur boendet i kommunen ska ordnas är inte det så mycket pengar. Men jag hade hellre sett ett långsiktigt strategiskt arbete kring hela boendefrågan snarare än försök till att blidga någon enskild. Det ska bli spännande att se vilka ändringar som det blir ok att få till, förutom livsmedel…

Tut tut; ljuset i tunneln är denna gång inget tåg!

I ett inlägg i Gefle Dagblad den 9 april beskriver en företrädare för socialdemokraterna i Ockelbo att det krävs nogsam planering och förutseende initiativ som tryggar en bostadsutveckling under en lång rad av år.

Det glädjer mig att majoritetspartiet äntligen sett ljuset i tunneln, ibland kan man behöva vara uppmärksam på om det är ett tåg men nu verkar det vara något annat.

Tyvärr har den senaste två mandatperioderna visat på något helt annat. 2006 skrev dåvarande ordförande i kommunstyrelsens ”Nu vill vi ta ett rejält grepp när det gäller boendefrågorna i vår kommun” när man presenterade kommunens bostandsförsörjningsprogram, vilket fullmäktige antog den 3 juni 2006.

I det bostadsförsörjningsprogram som antogs fanns en rad åtgärder angivna kring exempelvis tomter, markreserver, ungdomars boende, studentbostäder och seniorboenden.

Samtidigt var, och det fortfarande är, ett lagkrav. Enligt lag om kommunernas bostadsförsörjningsansvar som trädde i kraft den 1 januari 2001 skall varje kommun planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och för att främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs.

Enligt denna lag skall riktlinjer för bostadsförsörjningen antas av kommunfullmäktige under varje mandatperiod. Till saken hör att lagen är reviderad från och med den 1 januari 2014 där ett ännu tydligare ansvar vilar på kommunerna och där regeringen givits nya möjligheter att ta kommuner i örat.

Jag frågade redan 2011 hur det kom sig att kommunen inte följer lagen då programmet varken uppdaterats eller för den delen antagits av fullmäktige de två senaste mandatperioderna. Det paradoxala är att vi vill ha fler kommuninnevånare men samtidigt finns det ingenstans att bo för dessa nya innevånare.

Men det är kanske inte så konstigt att det inte finns bostäder, när inget seriöst arbete kring hur vi vill att kommunens boendesituation ske se ut framöver har funnits sedan 2006.

Jag tycker samtidigt att det är synd att när väl frågan kommer upp i ljusets sken, så blir det lite smolk i bägaren, då artikelförfattaren utger sig för att vara folkvald fullmäktigeledamot i Ockelbo vilket, vad jag känner till, inte stämmer.

Lutande torn i var kommun!

Under flertalet år har det i PISA men även TIMSS (Trends in International Mathematics and Science Study) undersökningar noterats sjunkande skolresultat i bland annat matematik och naturvetenskap i förhållande till andra länder.

Utifrån de olika undersökningar som gjort, och med nedslående resultat, finns ett tydligt område att satsa på. Det gäller läsfärdighet, det finns nämligen ingen enskild färdighet i skolarbete som har ett högre samband med den totala skolprestationen i alla ämnen än kvaliteten av läsfärdigheten.

Det finns starka samband mellan prestationer i matematik och läsutveckling, och har man en mindre väl utvecklad läsfärdighet kan det vara svårt för eleverna att med texter som grund kunna resonera kritiskt och tolka, så kallade textanalytiska färdigheter.

Den svenska skolan har varit kommunaliserad sedan i början på 1990-talet efter beslut av riksdagen 1989. Tanken var nog god, nämligen att besluten kring skolan skulle komma närmare medborgarna. Men utfallet har snarare blivit så att i takt med att skolresultaten faller försöker kommunerna rädda verksamheten likt de italienska myndigheternas försök att rädda det lutande tornet, Torre Pendente, i Pisa.

Det finns dock den skillnaden att här blir det nog lika många räddningsförsök som det finns kommuner istället för en samlande kraft. Det handlar om att det krävs ett helhetsgrepp om skolan där alltfler inser nu att staten måste ta ett tydligare och fastare grepp om skolan när det gäller kunskapsresultaten och likvärdigheten. Det räcker med ett torn att räta upp.

Artikel i Arbetarbladet 9-10/4

Schackspelet Akuten.

Nu har majoritetens drag kommit; man offrar en bonde, chefen för akuten. Vid jämförelse med schack så är det närmast att likna med ett s.k. dragtvång.

Dragtvång är annars en situation där en schackspelare inte har några bra drag att göra, men ändå är tvungen att göra ett drag eftersom reglerna inte tillåter att en schackspelare står över. Inom sjukvården finns tvärtom det många bra drag att göra!

Nästa steg i hierarkin, divisionschef, skulle kunna liknas med schackpjäsen springare, landstingsdirektören som spelets dam och den politiska majoriteten som kung.

Nu tror jag tyvärr inte att det kommer bli några andra offer, åtminstone innan den 14 september. Att den politiska majoriteten skulle göra ett s.k. damoffer* innan valet är inte troligt men jag hoppas däremot att kungen faller den 14 september.

* Damoffer kallas sådana drag som leder till att schackspelaren kommer förlora sin egen dam. Eftersom detta är den mest kraftfulla och näst mest värdefulla schackspelaren, görs damoffer normalt sett bara i slutspelet, för att rädda den egna kungen dvs sig själva.