Vem har glömt att sätta i kontakten?

Under årens lopp har frågan om en säker trafikövergång vid Sundsbron i Ockelbo gäckat kommunens innevånare.

Trots flera ombyggnaderna har det inte blivit säkrare för de som behöver korsa väg 272, på sin väg till arbete eller som de skolbarn som har Perslundaskolan på ena sidan om vägen eller Gäverängeskolan på den andra sidan.

I oktober sattes nya digitala hastighetsskyltar på plats, i en förhoppning om att de ska sänka hastigheten. Jag tror för min del att om man redan ignorerar de befintliga skyltarna så spelar det ingen roll om det dyker upp nya flashiga digitala skyltar.

För att digitala skyltar ska fungera behövs det, något som jag tror man glömt bort, elektricitet. Eller har någon glömt bort att betala elräkningen? För trots att skyltarna nu funnit på plats i drygt två månader fungerar de inte!

Det vore kanske dags att ta hjälp av Sveriges grönaste TV-reporter Skurt och se filmen Skurt om el – så funkar det!

Insändare publicerad i Arbetarbladet och Gefle Dagblad

Varför får psykiskt sjuka sämre vård?

2010 skrev dåvarande generaldirektören för Socialstyrelsen Lars-Erik Holm i DN att psykiskt sjuka får sämre vård än andra då de drabbas av fysisk sjukdom. Dödligheten i exempelvis stroke och lungcancer är högre för dem med psykisk sjukdom och det är ytterst landstingen/regioner som är ansvariga för att jämna ut dessa olikheter.

För att nå en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen bör sjukvården prioritera dem som har störst behov. Psykiskt sjuka är en extra utsatt grupp, som därför bör ges särskild uppmärksamhet inom vården. I den utvärdering som socialstyrelsen gjorde 2010 av den psykiatriska vården visades snarare på det motsatta. Personer med psykisk sjukdom får inte samma goda vård som andra, de dör också betydligt oftare än andra i somatiska, det vill säga kroppsliga, sjukdomar som går att förebygga eller behandla.

Psykiskt sjuka får inte heller tillgång till rekommenderade läkemedel i samma utsträckning som andra. De blir dessutom i högre utsträckning inlagda på sjukhus för somatiska sjukdomar som med adekvat behandling hade kunnat tas om hand i den öppna vården.

Tre år senare, 2013, konstaterade Socialstyrelsen återigen att kroppsliga sjukdomar som behandlas framgångsrikt i den övriga befolkningen kan om de drabbar en kvinna eller man med en allvarlig psykisk störning leda till att hon dör 15 år i förtid, medan hans liv förkortas med 20 år.

Dessvärre har jag gjorts medveten om fall, här i vår region, där patienten eller dess anhöriga upplever att de varken fått den vård eller det bemötande de förtjänar eller är i behov av.

Därför hoppas jag det nya året, och kanske med tomtens hjälp, medför att det säkerställs att personer med psykisk sjukdom får en god vård och att en hög dödligheten i somatiska sjukdomar i denna grupp minskar.

Ingen ska behöva dö i behandlingsbara sjukdomar bara för att hon eller han är psykiskt sjuk.

Stig Mörtman (L)
Ersättare i Hälso- och sjukvårdsnämnden

Debattartikel publicerad i bla Arbetarbladet, helahalsingland.se, Gefle Dagblad och Din Lokaltidning

Är det skillnad på pengar och pengar!

Vid kommunfullmäktigemötet den 14 december blev bland annat vi liberaler återigen beskyllda för att vilja försätta Wij trädgårdar i konkurs! Detta för att vi inte ville bevilja en förlängning av ett borgensåtagande samt ett lån som löper ut vid årsskiftet, om totalt 2 mkr.

Det är pengar till en verksamhet som enligt kommunen skapar betydande intäkter. Under en tio års period ökade den turistiska omsättningen från 63 mkr/år till 111 mkr/år dvs en ökning om ungefär 76%. Vilket i sig låter imponerande men om det sätts i ett sammanhang, där man exempelvis jämför med förändringar i bensinpriset ser man att under samma period ökade bensinpriset med 66%, blir inte ökningen så dramatisk som det ges sken av!

Vi ser inte att det framkommit något nytt som förändrar vår uppfattning i frågan. Vi tror inte att dessa två mkr räddar Wij trädgårdar i nuvarande form. Ska Wij trädgårdar överleva måste en driftig privat aktör ta över och driva verksamheten utifrån affärsmässiga villkor, vilket vi upprepat flertalet tillfällen. I Älvkarleby har man låtit en privat aktör ta ansvar för turismen, och det verkar gå alldeles utmärkt!

Men det är inte den stora poängen. Det är snarare hur lättvindigt en kommun ger stora pengar till vissa verksamheter medan det i andra fall ställs väldigt höga krav för att få brödsmulor i sammanhanget.

Exempelvis när föreningslivet, där våra barn och ungdomar fostras dels att ta hand om kropp och själ men även att bli goda samhällsmedborgare, ansöker om stöd till sina verksamheter då avkrävs de; årsmötesprotokoll, bokslut inkl. resultat- och balansräkning, revisions- och verksamhetsberättelse för senaste avslutade verksamhetsår. Verksamhetsplan och budget för det år som ansökan gäller. Föreningens stadgar samt policy mot alkohol, narkotika, dopingpreparat samt tobak.

Pust – det är en diger information som krävs! Men för att bevilja miljonbelopp räcker det med ett enkelt papper som säger – vi behöver mer pengar!

Det kanske är den stora skillnaden mellan den politiska majoriteten och oppositionen. Istället för att satsa pengar på de som åker härifrån och monumentbyggande, vill vi liberaler satsa på de som redan bor här och aktiviteter som lockar till inflyttning.

Stig Mörtman (L)

Debattartikel publicerad i Arbetarbladet och Gefle Dagblad

Hur ska vårdens resurser prioriteras?

När vi nu hör talas om att handlingsplaner för att minska kostnaderna inom vården, skapa effektivisering och rationaliseringar arbetas fram i regionen kan jag inte undgå att undra hur mottagliga den politiska majoriteten är inför resultaten?

Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar under de kommande åren. Förväntningar stiger i takt med att den medicintekniska utvecklingen erbjuder allt fler människor möjligheter till bättre hälsa och ökad livskvalitet. Samtidigt leder den växande andelen äldre till att omsorgs- och vårdbehoven ökar. Omsorgen och vården kommer att kräva en stor andel av våra samlade resurser. Det kommer också att ställas högre krav på öppna prioriteringar för att garantera en rättvis fördelning av de begränsade resurserna.

Det kan länge och väl diskuteras vem som har ansvar för att nödvändiga prioriteringar 
genomförs. Patienterna skulle kunna ta ett ökat eget ansvar för hälsan och söka vård nära sig istället för sjukhusens akutenheter. Men även läkare, politiker och tjänstemän har ett ansvar. Läkarna skulle kunna bli mer kostnadsmedvetna, vid till exempel förskrivning av dyra mediciner eller vid sjukskrivningar.

Politikerna skulle kunna söka gemensamma lösningar som underlättar nödvändiga beslut. Tjänstemännen skulle kunna ta fram bättre prioriteringsunderlag till politikerna. Media skulle även de kunna ta ett större ansvar och undvika att skapa orealistiska förväntningar. Vilka av dessa aktörer har det största inflytandet? Skulle frågan ställas tror jag att medborgarna inte skulle tveka – det är politikerna!

Ett stort, kanske det största, problemet är att medicinens möjligheter och kraven från allmänheten växer snabbare än vårdens resurser – den så kallade sjukvårdsparadoxen. Ju bättre sjukvården fungerar, desto mer får den att göra. Detta faktum kommer att kräva att effektiva arbetsinsatser utförs av all personal, oberoende av vilken etikett de har.

För att få en ökad trovärdighet, och även mandat, tror jag att även medborgarna framöver måste medverka i denna diskussion. I andra delar av landet har man genomfört dialoger med, och enkätstudier bland, sin medborgare kring resursfördelning i hälso- och sjukvården.

För att undvika att den politiska majoriteten fortsätter i en ser inte, hör inte och gör inte process tror jag att det är viktigt att lyfta blick och ställa sig frågan; finns det andra och bättre lösningar än de vi själva kommit på? Vågar man det!

Stig Mörtman (L)
Ersättare Hälso- och sjukvårdsnämnden

Debattartikel publicerad i bla Gefle Dagblad, Din Lokaltidning och helahalsingland.se