Hur ska vårdens resurser prioriteras?

När vi nu hör talas om att handlingsplaner för att minska kostnaderna inom vården, skapa effektivisering och rationaliseringar arbetas fram i regionen kan jag inte undgå att undra hur mottagliga den politiska majoriteten är inför resultaten?

Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar under de kommande åren. Förväntningar stiger i takt med att den medicintekniska utvecklingen erbjuder allt fler människor möjligheter till bättre hälsa och ökad livskvalitet. Samtidigt leder den växande andelen äldre till att omsorgs- och vårdbehoven ökar. Omsorgen och vården kommer att kräva en stor andel av våra samlade resurser. Det kommer också att ställas högre krav på öppna prioriteringar för att garantera en rättvis fördelning av de begränsade resurserna.

Det kan länge och väl diskuteras vem som har ansvar för att nödvändiga prioriteringar 
genomförs. Patienterna skulle kunna ta ett ökat eget ansvar för hälsan och söka vård nära sig istället för sjukhusens akutenheter. Men även läkare, politiker och tjänstemän har ett ansvar. Läkarna skulle kunna bli mer kostnadsmedvetna, vid till exempel förskrivning av dyra mediciner eller vid sjukskrivningar.

Politikerna skulle kunna söka gemensamma lösningar som underlättar nödvändiga beslut. Tjänstemännen skulle kunna ta fram bättre prioriteringsunderlag till politikerna. Media skulle även de kunna ta ett större ansvar och undvika att skapa orealistiska förväntningar. Vilka av dessa aktörer har det största inflytandet? Skulle frågan ställas tror jag att medborgarna inte skulle tveka – det är politikerna!

Ett stort, kanske det största, problemet är att medicinens möjligheter och kraven från allmänheten växer snabbare än vårdens resurser – den så kallade sjukvårdsparadoxen. Ju bättre sjukvården fungerar, desto mer får den att göra. Detta faktum kommer att kräva att effektiva arbetsinsatser utförs av all personal, oberoende av vilken etikett de har.

För att få en ökad trovärdighet, och även mandat, tror jag att även medborgarna framöver måste medverka i denna diskussion. I andra delar av landet har man genomfört dialoger med, och enkätstudier bland, sin medborgare kring resursfördelning i hälso- och sjukvården.

För att undvika att den politiska majoriteten fortsätter i en ser inte, hör inte och gör inte process tror jag att det är viktigt att lyfta blick och ställa sig frågan; finns det andra och bättre lösningar än de vi själva kommit på? Vågar man det!

Stig Mörtman (L)
Ersättare Hälso- och sjukvårdsnämnden

Debattartikel publicerad i bla Gefle Dagblad, Din Lokaltidning och helahalsingland.se