Det som beslutas är sant!

Vid gårdagens hälso- och sjukvårdsnämnd togs beslut om kvalitets- och patientsäkerhetsberättelse 2015 trots att det exempelvis finns stora skillnader i antalet lex Maria anmälningar mellan myndigheten IVO (Inspektionen för vård och omsorg) och regionen.

När regionen anger antalet anmälningar till 48 st för 2014 noterar IVO 66 st dvs nästa 40% fler! För 2015 är skillnaden inte lika stor, men det skiljer ändå nästa 25%. Vid nämndens möte i nov 2015 angavs IVOs siffror i en presentation.

Hur det kan komma sig att det är skillnader är oklart men som ett av regionråden sa; det som finns med i presentationer är inte sant utan det är det som beslutas som är sant!

Det blir ungefär som Marve Fleksnes gör när han spelar en lätt sadistisk tandläkare som får sin patient att erkänna att en Volvo Amazon inte alls är en Volvo Amazon tillverkad i Sverige, utan en Volvo Sonett, tillverkad i Italien!

 

Måna om patienterna istället för att leka affär

I lokalmedia kan vi läsa om att de kritiserade Amerika resorna enligt sjukvårdsdirektören resulterat i ett par konkreta saker; att man dels sätter patienten i fokus men även att man har flyttat familjejouren i Gävle närmare sjukhuset.

Det är bra men det sätter strålkastarljustet på vilket ledarskap som krävs inom vården.

Ledare inom sjukvård, liksom andra verksamheter, är och ska vara förebilder och inspiratörer för personalen i deras vård- och behandlingsarbete, men även se till att verksamheterna kontinuerligt utvecklas.

En verksamhetsutveckling som nu verkar saknas när det ”upptäcks” grundläggande saker, saker som för alla inom exempelvis serviceyrken är ganska uppenbara, där man är beroende av att ha en nöjd kund/gäst/besökare för att driva verksamheterna vidare.

Några grundstenar som borde vara centrala för ledarskap inom sjukvårdens är; sätta patientverksamheten i fokus, följa den etiska plattformen och satsa på vårdpersonalen och deras arbetsmiljö.

Jag är övertygad om att medvetenheten inom verksamheterna i hälso- och sjukvården är hög inför problem såsom dålig tillgänglighet, behov av bättre patientsäkerhet, bättre kontinuitet och kvalitet på vården, och att behovet av förbättrings- och förändringsarbete i organisation är stort.

Nu när ledande direktörer, tjänstemän, läkare och politiker varit på plats i Amerika och upptäckt vilken potential som finns i den egna verksamheten tror jag att det kommer resultera i flera ”snabba skott från höften”.

Dessvärre tror jag att dessa ”snabb skott” enbart blir på vad som behöver förbättras och inte på hur detta ska ske och under vilka betingelser det sker, dels utifrån ett klimat men även ett kultur perspektiv. Kultur kan här innebära värderingar, historik och traditioner som kan vara är svårare att påverka än klimat såsom handlingsmönster, attityder och känslor som genomsyrar en organisation. Om man inte förstår det är det stor risk att förbättringar och förändringar inte får ett brett och varaktigt genomslag i praktiken.

Här finns ett stort behov av ledarskap, ett ledarskap som vågar bryta med de traditioner och mönster som under decennier har präglat den här delen av landet, och som förstår hur viktigt det är att skapa en kultur där man pratar om patienter med varandra – inte pengar!

Min önskan är att den svenska, och regionala, hälso- och sjukvården kunde få återgå till att måna om patienterna istället för att leka affär och hålla budget.

Stig Mörtman L
ersättare Hälso- och sjukvårdsnämnden

Debattartikel publicerad i Gefle Dagblad

Vad är väl en resa till Söderhamn när man kan åka till San Fransisco

I Gävleborg är är vi ganska unika på många olika sätt. Här hoppar vi gärna och länge, ja allra mest i landet, i galen tunna. Vi tror att gräset är grönare på andra sidan.

Vi omvärldsbevakar, som ordföranden i hälso- och sjukvårdsnämnden kallade det, på ett ställe. Inom sportens värld tror jag det kallas punktmarkering och vilket även beskrivs i Svenne Rubins fotbollslåt Långa bollar på Bengt!

När det gäller studiebesök så är, utgår åtminstone jag ifrån att, det som visas upp naturligtvis mönsteranläggningar, där verksamheterna drivs som rationellast och effektivast på alla sätt och vis, vem skulle vilja visa upp något som inte är tipp topp?

Men frågan är varför regionen stirrar sig blinda på ett enda företag, när det finns kvalitetsmässig och effektivare vård på närmare håll?

I Sveriges Kommuner och Landstings rapport Internationell jämförelse från 2015 visas på att till exempelvis Storbritannien är i toppklass när det gäller vårdkvalitet, tillgänglighet och effektivitet. Faktorer jag tror länets innevånare är intresserade av och som i tider av besparingar vore väl värda att studera!

Samtidigt visades sig Sverige, och kanske regionen, var bäst på likabehandling – oavsett din inkomst är du lika missnöjd med vården, får stå i kö lika länge, och utsätts för lika dålig kvalitet på vården. Ingen var bättre än Sverige på detta!

Men sjukvård handlar dock inte bara om huruvida slutresultatet blir bra eller inte. Det handlar också om förmågan att under vårdprocessen skapa trygghet genom att svara upp mot patienternas förväntningar om service, delaktighet och gott bemötande. Förmågan att underlätta för patienterna genom att inte ha långa väntetider är också väsentlig.

Om man verkligen vill gå till botten med att få en verksamhet där patienterna eller gästerna känner sig välkomna och trygga så kan man med fördel även studera vad och hur de lokala privata hälsocentralerna runt om i vårt län gör för att skapa bra bemötande och tillgänglighet.

Men det är klart vad är väl en resa till Söderhamn när man kan åka till San Fransisco?

Stig Mörtman L
ersättare Hälso- och sjukvårdsnämnden

Debattartikel publicerad i Arbetarbladet, Gefle Dagblad, helahälsingland.se och Din Lokaltidning

Ambulanskrisen – bara förlorare

Jag har under den senaste tiden noterat i media att det tillsynes pågår en form av skyttegravskrig ang ambulanssjukvården i vårt län. På ena sida står de som vill förändra och på den andra sidan står delar av de som berörs.

Upprinnelsen till denna förändring är att verksamheten måste spara pengar, den kostar för mycket, utfall i förhållande till budget. Det kostar att ha ambulansberedskap, att ha ambulanser stå och vänta. Det är inte en fråga om det händer något utan om när det händer något som gör att ambulansen måste gripa in.

Det som är grunden till det hela är att verkligheten kostar mer än vad den politiska majoriteten har gissat sig till, må vara en kvalificerad gissning men ändock en gissning. Och när inte dessa stämmer överens är det nog lättas att förändra verkligheten!

Samtidigt görs det studiebesök på annan kontinent långt, långt härifrån där ett stort antal personer, många till och med flera gånger, studerar verkligheten, en verklighet där patienten sätts i centrum!

Men hur är den nu med ledarskapet inom den svenska sjukvården? Är inte några av centrala riktmärkena för sjukvården att: sätta patientverksamheten i fokus, följa den etiska plattformen, ta hand om sin personal etc?

Att tillskansa denna kunskap långt, långt härifrån kostar nästan lika mycket som hela ambulanskrisen handlar om!

Tyvärr ser jag inte att det finns några vinnare i hela den här historien utan snarare bara förlorare, ytterst länets invånare i form av en minskad tillgång till ambulanser.

Stig Mörtman
Frisinnad liberal

Insändare publicerad i bla Gefle Dagblad och Din Lokaltidning