Ambulanskrisen – bara förlorare

Jag har under den senaste tiden noterat i media att det tillsynes pågår en form av skyttegravskrig ang ambulanssjukvården i vårt län. På ena sida står de som vill förändra och på den andra sidan står delar av de som berörs.

Upprinnelsen till denna förändring är att verksamheten måste spara pengar, den kostar för mycket, utfall i förhållande till budget. Det kostar att ha ambulansberedskap, att ha ambulanser stå och vänta. Det är inte en fråga om det händer något utan om när det händer något som gör att ambulansen måste gripa in.

Det som är grunden till det hela är att verkligheten kostar mer än vad den politiska majoriteten har gissat sig till, må vara en kvalificerad gissning men ändock en gissning. Och när inte dessa stämmer överens är det nog lättas att förändra verkligheten!

Samtidigt görs det studiebesök på annan kontinent långt, långt härifrån där ett stort antal personer, många till och med flera gånger, studerar verkligheten, en verklighet där patienten sätts i centrum!

Men hur är den nu med ledarskapet inom den svenska sjukvården? Är inte några av centrala riktmärkena för sjukvården att: sätta patientverksamheten i fokus, följa den etiska plattformen, ta hand om sin personal etc?

Att tillskansa denna kunskap långt, långt härifrån kostar nästan lika mycket som hela ambulanskrisen handlar om!

Tyvärr ser jag inte att det finns några vinnare i hela den här historien utan snarare bara förlorare, ytterst länets invånare i form av en minskad tillgång till ambulanser.

Stig Mörtman
Frisinnad liberal

Insändare publicerad i bla Gefle Dagblad och Din Lokaltidning