Regionfrågan från ett gräsrotsperspektiv

I en tid av tänkande och tyckande ut i det politiska landet kan det vara på sin plats att stanna upp och reflektera. Blir nu allt guld och gröna skogar när, det som det ges sken av introverta, Gävleborg snart upphör att existera om centraliseringsivrarna får som de vill?

Förespråkarna, låter oss andra förstå, att de problem som länet brottas med i ett nafs kommer att lösas av ”någon” annan långt borta bara det blir en större region.

Det anförs att stora regioner, helst med ett invånarantal på 1-2 miljoner, är bra för tillväxten. Men granskas den ekonomiska utvecklingen i Sveriges län för perioden 2000-2012 finner man inget samband alls mellan regional folkmängd och tillväxttakt.

Motivet att arbets- eller tillväxtmöjligheterna skulle öka på grund av att en viss geografisk eller befolkningsmässig storlek uppnås i en region tror jag är rent önsketänkande. Jag är övertygad om att det som generellt är avgörande för tillväxtpotentialen är vilken entreprenörstradition som verkar och sprider sin anda och sitt nätverk i ett visst område, förutom vilka reella incitament det finns för att ta steget att bli företagare/entreprenör.

Dessa skapas, som bekant, inte av landsting och regioner utan av regering och riksdag i form av främst regler för företagare och företagande, samt lagar och regler för sparande och investeringar.

Ger verkligen större regioner ger en förstärkt regional demokrati? En tilltro till det politiska systemet vilar på ett socialt kapital som innefattar att medborgarna kan identifiera sig med och få känslan av samhörighet. Det förutsätter verkliga relationer; att politikerna faktiskt träffar medborgare, näringsliv och civilsamhälle. Med större regioner ökar avståndet mellan folkvalda och medborgare och det gör att medborgarna inte lär få inte mer att säga till om – snarare tvärtom!

Utifrån ett hälso- och sjukvårds perspektiv ser inte jag att stora regioner på något sätt löser den för medborgarna ack så viktiga frågan med vård nära dig dvs en väl fungerande primärvård. Det räcker med att titta på polisens nya organisation där en centralisering leder till hårdare prioritering som i sin tur medför en sämre polisiär närvaro på mindre orter!

Jag skulle vilja påstå att regionfrågan liknar historien om de fyra vännerna Alla, Någon, Vem som Helst och Ingen. Det fanns nämligen en viktig uppgift som måste utföras och Alla var säker på att Någon skulle göra det. Vem som Helst skulle ju kunna ha gjort det, men Ingen gjorde det. Någon blev arg, eftersom det var Allas jobb. Alla trodde att Vem som Helst skulle kunna göra det, men Ingen insåg att Alla inte skulle göra det.

Det hela slutade med att Alla anklagade Någon när Ingen gjorde vad Vem som Helst skulle kunna ha gjort.

Förslag placeras bäst där de hör hemma och i detta fall – på (S)kräphögen!

Artikel publicerad i bla Arbetarbladet, Gefle Dagblad,  helahalsingland.se och Din Lokaltidning.