Primärvårdens haveri i västra Gästrikland

Vid hälso- och sjukvårdsnämndens senaste sammanträde presenterades ett ryckande färskt projektuppslag. Det var så färskt att bläcket knappt torkat och detaljerna var utsmetade och det var bråttom bråttom. Det hela går ut på att den kris som är och varit i länets primärvård tagit sig sådana proportioner att den politiska majoriteten känner sig in målade i ett hörn. Och för att komma ut, innan färgen torkat, vill man skapa ett nytt spännande projekt som går ut på att hitta på nya lösningar, dvs inte det man försökt med under åratal, så att invånarna i Hofors får den vård som de har rätt till.

En relevant fråga är hur det kommer sig att det blivit så bråttom? I en artikelserie i Arbetarbladet under försommaren lyftes små kommuner i västra Gästrikland fram där man står inför nästintill omöjliga uppdrag. I ett av reportagen där Hofors, och bla den läkarbrist som där finns, skildras nämner ett av regionråden att ”Det inte är något nytt fenomen. Vi är väl medvetna och har varit det under många år”.

Är det så att det vi nu ser är att sprickorna i fasaden rämnar och åratal av politiska tillkortakommande när det gäller personalpolitiken som nu visar sig? Allt som sker ute i verksamheten utgår ifrån politiska beslut och eller med politikens goda minne så här vilar ett tungt ansvar på den politiska majoriteten.

Det är inte många veckor sedan vårdanställda på många platser runt om i landet demonstrerade till förmån för bland annat alla de som behöver vård och som inte kan föra sin egen talan. De som möter en utbränd, utnyttjad och överarbetad vårdpersonal som förtvivlat försöker göra sitt jobb till minsta möjliga kostnad. När personalen sedan drivits till den yttersta gränsen och blir sjuka betraktas de som en belastning trots att orsaken snarare är en inkompetent organisation.

Jag är övertygad om att de arbetsgivare som vill vara säkra på att locka till sig de – för dem – bästa medarbetarna och få nyckelpersoner att stanna kvar måste upp på tå och visa sitt engagemang.

Alla vet att det är inte bara lön och förmåner som gör att anställda trivs och presterar bra. Att kunna erbjuda en kultur med tydliga värderingar, inspirerande ledare och kollegor och spännande arbetsuppgifter är vad som krävs för att kunna locka till sig rätt talanger och få dem att utvecklas.

Det hela visar på att vi står inför den svåraste krisen i vården på åratal. Här måste politiken prioritera rätt och återupprätta en bra och rättvis personalpolitik så att medborgarna kan få den vård de har behov av och rätt till även vid små orter!

Jag tror att den gamla devisen Hellre rätt, än fort och fel gäller här också!

 

Artikel publicerad i bla Gefle Dagblad och Arbetarbladet och Din Lokaltidning