Förluster i vården liknar pojken i guldbyxorna

Vi har alla den senaste tiden kunnat ta del av alla turer kring hälsocentraler i både Gästrikland och Hälsingland där man snart står utan läkare eller annan vårdpersonal. Samtidigt har vi kunnat läsa att de offentligt drivna hälsocentralerna i Gävleborg har gått back med över 200 miljoner kronor de senaste fem åren.

Medan de offentligt drivna hälsocentralerna gått back och fått sina underskott täckta får de privata hälsocentralerna fått klara sig med den grundersättning de får. Det här snedvrider konkurrensen, hälsocentralerna lever under helt olika villkor anser Vårdföretagarna

Samtidigt ställer sig den politiska majoriteten undrande till varför inte de privata aktörerna är intresserade av att starta upp i glesbygdskommunerna!

Förluster i vården är en viktig fråga och 2013 publicerades en rapport beställd av revisorerna i landstinget Västernorrland. Där kunde man läsas att hälsovårdscentralerna år efter år gick med ett negativt resultat. Mellan 2010 och 2012 uppgick de förlusterna till 78 miljoner kronor – ändå är situationen värre i Gävleborg!

Vad händer då privata aktörer får röda siffror i verksamheten? Ägarna förlorar pengar, som de förhoppningsvis kan tjäna igen genom att förbättra verksamheten under kommande år. När det är offentliga aktörer som går med förlust är det skattebetalarna som får stå för notan, år efter år.

När jag läser hälso och sjukvårdens verksamhetsplan inför kommande år ställer jag mig frågan: Varför finns inget prioriterat område om att få vården att gå ihop?

Regionen lyfter gärna fram alla positiva saker man tagit med sig hem från alla resor till Kaiser Permanente och som tex. resulterat i förbättringar i cancervården (fast hur var det nu med igen – var det sant?) Borde man inte snarare tittat på hur man driver en bra, effektiv och lönsam vård?

Non-profit organisationen Kaiser Permanente genererade, härom året, ett resultat på cirka 25 miljarder kronor eller 8 procent av omsättningen. Om man skulle jämföra regionen och en driftbudget om nästan 9 miljarder kronor skulle det motsvara ett resultat om svindlande 700 miljoner kronor!

I dagarna blev det klart att hälso- och sjukvårdsnämnden vill ha 80 miljoner kronor i tilläggsanslag kommande år. Att redan innan budgetåret startat behöva mer pengar är inget bra betyg åt den budgetprocess som den politiska majoriteten ville ha men tydligen inte kan hantera!

Det hela liknar pojken med guldbyxorna men med den skillnaden att det som finns i byxorna är skattebetalarnas pengar!

Artikel publicerad i bla Arbetarbladet, Gefle Dagblad och hälsingetidningar

Demokrati när det passar!

Under den senaste tiden har det blivit tydligt att den politiska majoriteten i Ockelbo, med socialdemokraterna i spetsen, gärna hoppar över de demokratiska inslagen i beslutsfattandet när detta inte passar in i vad man ska besluta. Det ger sken av att det är en politisk elit som tror sig veta bäst och därför inte behöver blanda in den vanlige medborgaren på gatan, vi har sett det i regionen och nu ser vi det i Ockelbo!

Den här gången gäller det kommunens inställning, och svar, till regeringens förslag om nya regioner. Ett förslag som till väldigt stor del påverkar Ockelbo kommuns sätt och förmåga att verka, dvs som kommunallagen säger är av större vikt för kommunen. Då det till exempel kommer att förändra hur mycket längre tid det tar för att resa till och från Ockelbo eller hur mycket längre sträcka, än idag, Ockelboborna får till närmsta sjukhus.

Lika illa är det att ledarskapet i kommunfullmäktige lagt sig platt inför att smussla undan denna fråga från offentlighetens ljus. Här kan man jämföra med Bollnäs där, märk väl en S-märkt, ordförande i kommunfullmäktige lyfter fram demokratin eller rättare sagt bristen på demokrati när kommunstyrelsen där hanterade Bollnäs svar till regeringen i regionfrågan på liknande sätt.

Genom detta odemokratiska inslag ges inte alla politiska partier som finns representerade i den folkvalda församling möjlighet att delta i beslutet vilket medför att den parlamentariska trovärdigheten för det svar som Ockelbo kommun lämnat är svagt och med en tvivelaktig legitimitet.

När Olof Palme en gång i tiden skrev att ”politik är att vilja” så var det inte en liten elitgrupps viljande det handlade om utan om skapandet av rörelser som vill något annat än det som råder i dag. Men då handlar det inte om att fatta beslut i slutna rum och inte låta allmänheten ta del av de diskussioner som leder fram till dessa utan det handlar om att ha politiker som förstår varifrån förändringar kommer och förstår att deras uppgift är att stödja den, inte hindra den.

Det går att skapa ödmjuk politik. Tillsammans är alltid starkare än ”vi som vet bäst” – kanske även i Ockelbo?

Artikel publicerad i bla Gefle Dagblad och Arbetarbladet

Skönt att vara i samklang med sitt parti – Nej till storregioner

Idag säger Liberalerna säger nej till förslaget om att Sverige ska delas in i storregioner.

Vi ser att det är stora nackdelar med detta – omfattande byråkratisering, långt avstånd mellan medborgare och förtroendevalda, samtidigt som det inte löser några problem, säger Jan Björklund till Ekot.

Storregionerna löser inga problem, problem blir snarare bara större.

Att exempelvis arbets- eller tillväxtmöjligheterna skulle öka på grund av att en viss geografisk eller befolkningsmässig storlek uppnås i en region tror jag är rent nonsens. Jag är övertygad om att det som generellt är avgörande för tillväxtpotentialen är vilken entreprenörstradition som verkar och sprider sin anda och sitt nätverk i ett visst område, förutom vilka reella incitament det finns för att ta steget att bli företagare/entreprenör.

Dessa skapas, som bekant, inte av landsting och regioner utan av regering och riksdag i form av främst regler för företagare och företagande, samt lagar och regler för sparande och investeringar.

Bra ställningstagande av liberalerna på riksplanet och en stor del av länsförbunden, inte Gävleborg dessvärre!

Om konsten att måla luftslott

I dagarna har den årliga nationella patientenkäten presenterats och den visar tydligt på att patienterna har en allt annat än positiv bild av region Gävleborg.

I undersökningen, som granskar patienternas upplevelse av hälso- och sjukvårdens öppen- och slutenvård, är resultatet övergripande positivt – många är väldigt nöjda med vården, dock inte i vårt län. Länets sjukvård hamnar bland den absoluta botten av samtliga landsting.

Men när regionen själva ska förmedla resultatet blir det helt annorlunda. Med en kommunikativ kreativitet framställer, på regionens hemsida, den egenproducerade texten resultatet i nästan uteslutande positiva ordalag. “Bra helhetsintryck av hälso- och sjukvården i Region Gävleborg” blir rubriken då!

Detta är bara ett exempel på hur tokigt det kan bli när nyhetsjournalistiken successivt fått försämrade förutsättningar vilket har en central betydelse för demokratin.

När de traditionella nyhetsredaktionerna rustar ner tar istället regioner och kommuner, för skattepengar, över och anställer journalister. I dag finns mångdubbelt så många kommunikatörer som journalister. Via deras hemsidor och Facebook matas medborgarna med bilder av ett mönstersamhälle, där alla är glada och bara positiva.

De som ska granskas rustar upp. Och de som ska granska rustar ner. Varför svara på mediernas kritiska frågor? Låt de egna kommunikatörerna skönmåla istället och lägg ut det på hemsidan.

Ett annat exempel på detta är när Region Gävleborg nyligen tog bort ett inlägg på organisationens Facebooksida som var kritiskt mot regionens resor till San Francisco, trots att det strider mot de egna rutinerna om vilka inlägg regionen får ta bort.

Regionens presschef säger till P4 Gävleborg att ”Vi vill att våra medarbetare ska känna sig trygga med att inte behöva tillskrivas åsikter eller att deras arbete recenseras i våra egna kanaler”.

Ett ytterligare exempel är när den styrande majoriteten för ett par år sedan provade på att ”tala” till folket via sin egen TV utsändning, i media även liknad vid Nordkorea TV.

Kanske kan de svällande propagandaministeriernas låtsasjournalistik föra något gott med sig. Allmänheten får tydligt illustrerat hur det blir när makten rapporterar om sig själv. Och hur det skiljer sig från traditionell journalistik.

Jag är övertygad om att läsvärdet är lågt på tillrättalagda texter om att allt är väl i den egna provinsen.

I Gävleborg, såväl som i Pyongyang.

Artikel publicerad i bla Gefle Dagblad, Hälsingetidningar och Din Lokaltidning