Finns det en väg från kaos till kontroll?

2015 ställde jag frågor i regionfullmäktige om hur klagomål och synpunkter hanteras i verksamheterna och de besvarades av regionrådet Tommy Berger. Jag menade att det är viktigt att ta till vara erfarenheterna av de synpunkter, klagomål el dyl som personalen lämnar på ett strukturerat och systematiskt sätt.

När något inträffar ska bakomliggande orsaker analyseras i syfte att vidta åtgärder, förhindra återupprepande samt följa upp beslutade aktiviteter och därmed förbättra dels arbetssituationen för personalen men även vård och säkerhet för patienterna.

Svaret var som förväntat, allt är bra och fungerar som det ska! Politiken kan, som jag tolkade det, lugnt kan luta sig tillbaka och låta verksamheterna tuta och köra på – utan styrning, för man har ju säkerställt att det finns ett ledningssystem!

Om det finns problem inom någon av de verksamheter som regionen styr över menar jag att det i högsta grad ankommer på att politiken att detta uppmärksammas, lyfts upp och ifrågasätts så att en förändring kan komma till stånd?

Dessvärre kan vi nu läsa i Arbetarbladet om hur personalen uppfattar det, i den så kallade patientsäkerhetskultur-mätning som Region Gävleborg genomförde bland sin personal förra våren.

Förutom kritik mot bristande resurser och låg bemanningen inom sjukvården är en annan återkommande kritik vad personalen kallar undermålig avvikelsehantering.

Flera säger i mätningen att Region Gävleborgs avvikelserapportering inte fungerar och att ansvariga vill bara slå ifrån sig problemet och de tas inte på allvar vilket gör att medarbetarna inte anser det lönt att skriva avvikelser längre.

När man i media får läsa om att klagomål eller synpunkter inte tas på allvar av en arbetsgivare, och som till och med kan riskera patientsäkerhet, då måste det vara något som inte står rätt till!

Det ger ju en blid av en arbetsgivare som ingen vill ha. En bild som säger vi bryr oss inte om vår personal- vilket ju kan vara förödande när det gäller exempelvis att skapa sig ett förtroendekapital i en strävan att locka till sig ny personal.

Det räcker inte med att de högsta politikerna i megafon talar om att allt är väl i den egna provinsen, man måste också visa att det finns en väg från kaos till kontroll.

För hur var det statsminister Stefan Löfven sa när han talade vid socialdemokratiska kommunkonferensen i Örebro – Någon förbannad ordning får det vara!

Artikel publicerad i Gefle Dagblad och Arbetarbladet

Fingrar i syltburken (igen)

I lokalmedia i flera delar av landet har man under den senaste tiden rapporterat om till synes oegentligheter i ett, eller flera, kommunal bolag. I vad som skulle kunna kallas ett överutnyttjande av när ett bolag ska betala för mat, dryck eller diverse andra kostnader!

Det framstår som ett en tidigare ordförande också haft sina fingrar i syltburken men nu förnekar all inblandning (mina fingrar är rena och alla hade ju sina fingrar i sylten…)

Som av en händelse, kanske på grund av att media börjar undersöka hur det stod till avsade sig ett regionråd vid årsskiftet sina förtroendeuppdrag inom regionen! Kanske finns det en koppling till det kommunal bolaget!

Ja till sprutbyten

Jag tror det är bra om narkomaner kan få byta ut sina begagnade sprutor. Kan man hindra spridning av smittor som HIV och hepatit så är det bara bra. Sen tror jag även att man kan nå fler missbrukare, kanske till och med nya grupper av missbrukare som man inte känner till sedan tidigare, det var i alla fall en positiv effekt när Skåne införde sprutbyte för nästan 20 år sedan.

Fler får upp spår, nosar på kommun polis

Jag skrev härom veckan om kommunala poliser som har lokal förankring i de områden som de har ansvaret för att skydda. Om att polisen måste finnas i området under längre tid, bygga upp personkännedom och kunskap om de lokala problemen.

I dagens SvD skriver flera M-politiker om samma sak. De är djupt oroade för den utveckling som är runt om i Sverige. En allt mera frånvarande polis som kommer allt längre ifrån medborgarna.

länk SvD http://www.svd.se/lat-kommunerna-fa-anstalla-egna-poliser/om/polisens-kris

Replik till Xamuel Gonzalez (V) DinLT v51

Det glädjer mig att  Xamuel Gonzalez (V) tagit sig tid att dels läsa det jag skrivit men också att formulera ett svar även om det tydligt framgår att läst inte är detsamma som förstått!

Vänsterns mantra verka vara Vinst är girighet på bekostnad av barn och sjuka. Här har vi en föreställning som förutsätter total okunskap om hur företagande fungerar. Goda finanser, byggda genom överskott så småningom, är en nödvändig förutsättning för att företag ska kunna expandera.

Det torde även för vänstern finnas ett betydande samhällsintresse att det som är bra mångfaldigas, medan det som inte är bra nog förtvinar och försvinner. Eller spelar det ingen roll om det är bra eller dåligt – bara det är i offentlig regi?

Inom hälso- och sjukvården lär de stora vårdbolagen, och landstingen, bli kvar oavsett vinstkrav. Däremot är det exempelvis de små läkarmottagningarna där personalen trivs som bäst och som uppskattas som mest av patienterna eller de verksamheter som ger föräldrar alternativ till kommunala skolor i kaos som de rödgröna egentligen försöker komma åt.

När det gäller företag som bygger vägar, järnvägar eller tar fram skolböcker där verkar inte Gonzalez ha några invändningar – även om detta också betalas med skattepengar!  Eller menar vänstern, här representerad av Gonzalez, att det bara gäller entreprenörer på områden som domineras av kvinnor?

Om Gonzalez läst välfärdsutredningen och funderat ett steg längre så hade han kanske insett att en oförutsedd konsekvensen av förslaget blir att det kan finnas väldigt starka skäl till att sälja välfungerande och lönsamma mindre företag till de stora välfärdsföretagen – som kan gnugga händerna åt sina miljonvinster!

Summan av kardemumman kan bli att aktieanalytikerna, den dag som välfärdsutredningen förslag genomförs, kommer att skrika: Köp! – köp Attendo, Humana, Capio och Academedia. Men det var väl inte så det var tänkt – eller?

Stig Mörtman
Frisinnad fritidspolitiker (med många åsikter ;))
Artikel publicerad i Din Lokaltidning

Vänsterdebatt

Under den senaste tiden har jag haft spännande replikskiften med vänsterpartister i både Ockelbo och Hofors.

Debatten med vänsterns ordförande i Ockelbo har handlat om huvudmannaskap för kommunala VA-anläggningar och svårigheten att hålla isär olika bolag. Länk (http://www.arbetarbladet.se/opinion/debatt/mortman-l-om-va-taxa-blanda-inte-ihop-korten)

I Din Lokaltidning har jag haft replikskifte med vänsterns vice kommunstyrelseordförande i Hofors om företagande, välfärden och vänsterns jakt på entreprenörer inom områden som domineras av kvinnor.

Dags för kommunala poliser?

Svar till KD “Polisens lokala närvaro är ett måste” GD 22 december 2016 och “En polisväsende i sin upplösning?” AB 1 januari 2017

Polisens lokala närvaro är ett måste skriver fyra företrädare för KD i ett debattinlägg i Gävletidningarna. Det är sant, för ingen har nog kunnat undgå det som skrivits i lokalmedia under hösten om dels den uppgivenhet som finns inom poliskåren, men även den frustration som finns runt om i länet över att polisen inte funnits på plats när man behövt dem.

Det har gått två år med den nya polisorganisationen. Det är år med allt för många svarta rubriker. Ett av syftena med reformen var att polisen skulle komma närmare medborgarna – så blev det inte!

Missnöjet växer nu ute i kommunerna det visar en undersökning som Polisförbundet presenterade under hösten. Inte minst i glesbygden är den polisiära närvaron låg, ibland obefintlig. I exempelvis länets minsta kommun Ockelbo hotade kommunen att säga upp sitt samverkansavtal med polisen på grund av dålig närvaro.

Det är bra att KD lyfter fram vikten av lokal polisiär närvaro och effekterna av bristande lokalkännedom, att förändring måste ske eller som de skriver Gör om och gör rätt men varför stanna där?

Ska det bli verklig lokal förankring och närvaro måste det nog snarare bli en kommunal polis. En kommunal polis som har lokal förankring i de områden som de har ansvaret för att skydda. Polisen måste finnas i området under längre tid, bygga upp personkännedom och kunskap om de lokala problemen.

På DN debatt kunde man under sensommaren läsa om kommunala poliser. Magnus Lindgren och Olle Wästberg menade att kommunala poliser dels kan locka tillbaka många av de poliser som nu lämnat yrket på grund av oklara arbetsuppgifter och långa beslutsvägar.

Men även att det skulle stärka demokratin, det kommunala självstyret och i förlängningen upprätta förtroendet de demokratiska institutionerna i tider av bedrägerier som riktas mot välfärdssystemen. Där exempelvis assistansbedrägerier har blivit ett argument för dem som vill försvaga en av Sveriges viktigaste frihetsreformer, LSS.

Allt fler kommunalråd runt om i landet verkar dessutom ha vaknat upp och sett ljuset i tunnel. De ser att kommunerna får svårare att klara sin säkerhet. De förstår också att när staten inte förser dem med poliser måste de vara beredda att själva betala för poliser, vilket i dag är förbjudet.

Jag tror att det är dags att ta upp debatten om en kommunal polis. Internationell sett är Sverige något av en udda fågel då vi saknar lokal polisverksamhet och det kan inte vara en tillfällighet! Fungerar det internationellt så borde det fungera i vårt land också!

Artikel publicerad i Arbetarbladet, Gefle Dagblad, helahälsingland.se och dinLokaltidning