Budgetsatsning – reell, inte medioker!

Nu är det vår och flitens lampa lyser i regionpolitiken – det är budgettider! Som liberal ser jag framför mig stora satsningar på primärvården i länet, flera hundratals miljoner i extra riktade anslag! Här ska det satsas medvetet, reellt och långsiktigt, det ska snarare likna en revolution än en medioker omvandling!

Om man flyttar vården närmare patienterna, blir det är ju egentligen så som regionens hälso- och sjukvård  är uppbyggd.  Om man tittar på den infrastruktur som finns i och kring länets sjukhus med överbeläggningar, där patienter måste vårdas på andra platser än normalt, så visar det med all tydlighet visat på att länets hälso- och sjukvård egentligen är uppbyggd kring en väl fungerande primärvård.

Vi har under lång tid sett en medveten minskning av antalet vårdplatser i svenska sjukvården. Svenska sjukhus hade år 2010, i genomsnitt 2,7 vårdplatser per 1000 invånare jämfört med genomsnittet 5,3 per 1000 invånare inom EU. År 2016 sjönk antalet vårdplatser för Sverige till ett genomsnitt om 1,75 vårdplatser per 1000 invånare. För Gävleborgs län skulle en sån förändring det motsvara hela 270 platser.

Satsningar på primärvården borde därför gillas av alla, även den politiska majoriteten då man äntligen slipper ha för mycket folk på sina för små sjukhus och samtidigt som miljön förbättras då färre behöver ta bilen så långa sträckor!

Satsningar på primärvården gör också att den politiska majoriteten kan fortsätta skjuta på de sjukhus byggnationerna som man ska påbörja. Häromveckan gav den politiska majoriteten  sken av, något som också väckte stor uppmärksamhet och hamnade på förstasidan hos lokalmedia och påpassligt nog inför en samtalskväll om framtiden för Hudiksvalls sjukhus, att byggnationerna tidigareläggs.  Att sjukhusen i själva verket blir klar att ta emot patienter två år senare än vad som vad tänkt – var det då tyst om!

I OECD-rapporten Health at a Glance, 2015, kan man läsa att i Sverige träffade en läkare i genomsnitt 724 patienter per år. Men snittet för OECD var 2 277 patienter per läkare och år.  Det får mig att undra om hur mycket administrativt arbete de svenska läkarna gör, och varför, – istället för att träffa patienter?

För att möta framtidens utmaningar, med en åldrande befolkning och skenande kostnader är lösningen glasklar. Satsa på primärvården, så tjänar man igen pengarna med ränta. Man får dessutom en nöjdare och friskare befolkning, och mindre onödig sjukvårdskonsumtion.

När andra säger vi; borde, skulle, kunde kan vi liberaler säga vi gjorde denna satsning, för att vi tror på den enskilda medborgaren i Gävleborg!

Artikel publicerad i bla Gefle Dagblad och helahälsingland.se

Brister i hanteringen av patientinformationen – inte nu igen!

I såväl lokal- som riksmedia har vi under den senaste veckan kunnat läsa att region Gävleborg inte har koll på allas vår känsliga sekretessbelagda patientinformation. Detta då Datainspektionen har granskat och funnit stora och allvarliga brister i hanteringen av patientinformationen.

I patientdatalagen, som trädde i kraft redan 2008, ställs krav på att bara den som behöver uppgifterna i sitt arbete inom hälso- och sjukvården får ta del av patientinformation – Inte vem som helst!

Anmärkningsvärt är att problematiken på intet sätt är ny. Redan 2010 kritiserade Datainspektionen dåvarande landstinget efter en granskning av Gävle sjukhus. 2011 framkommer det i revisorernas granskning av IT-hanteringen kring journaler i landstinget Gävleborg att landstinget inte säkerställt och tydliggjort vikten av att rutiner tillämpas eller för den delen hur det följs upp att hanteringen av patientinformationen sker på ett effektivt och säkert sätt.

2015 ställde jag via en interpellation, i regionfullmäktige, frågan om vem som har tillgång till den känsliga sekretessbelagda patientinformationen? Svaret från den politiska  majoriteten och regionrådet Jan Lahenkorva (S) var att “…Behörig personal har tillgång till informationen och behörighetstilldelning styrs efter fastlagda rutiner. Regionen följer kontinuerligt upp och kontrollerar att sekretess följs när det gäller patientdata och sekretesshantering”, dvs allt är väl i den egna provinsen!

När det nu återigen visar sig att det är långt mellan ord och handling kommer följande fråga naturligt. Är det så att den styrande politiken lever så avskilt från verkligheten att de inte förstår och inte begriper att skillnaden mellan vad de säger, och vad som händer, ständigt växer?

I grund och botten handlar det om medborgarnas förtroende för den offentliga sektorn, oberoende av vilka system som hanterar våra privata uppgifter eller som ska stödja de samhällsfunktioner vi utnyttjar och berörs av. De fortlöpande, avslöjande exempel på sårbarhet inom olika områden såsom obehörig tillgång till patientjournaler påverkar givetvis detta förtroende negativ.

Det tar tid att bygga förtroende och det går snabbt att förlora det, speciellt om man gång efter annan fastnat med skägget i brevlådan!

Artikel publicerad i bla Gefle Dagblad och Arbetarbladet

Vårdens utmaningar

Länets sjukvård brottas med bemanningsproblem, vilka i förlängningen hotar den jämlika hälso- och sjukvård som länets alla invånare har rätt att förvänta sig men är det verksamheternas fel?  Eller är det den förda politiken som pekar ut riktningen och på så sätt styrt skutan dithän? Jag vill påstå att det är det nuvarande styret, och den förda politiken, som kantrat och att flera ur besättningen uppenbarligen fallit över bord!

Inför valet 2014 ställdes de ledande politikerna inför frågan om hur man ska locka personal till sjukvården och göra så de orkar jobba kvar? Från den politiska majoriteten var svaret klart – man skulle organisera om, i tron att en ny organisation löser allt, vilket är helt i den linje som samma majoriteten förespråkade när det gällde storregioner. De problem som länet brottas med i ett nafs kommer att lösas av ”någon” annan långt borta bara det blir en större region.

Jag menar att sjukvårdspersonal liksom andra som i sitt yrke arbetar med människor i hög utsträckning är lojal både mot patienter och arbetsgivare. Man är beredd att slita hårt trots undermåliga arbetsförhållanden under förutsättning att det går att se ett ljus i tunneln längre fram.

Tidigare forskning har visat på samband mellan tecken på psykisk ohälsa och att ständigt hamna i etiska dilemman såsom att personal på grund av resursbrist inte har möjlighet att hjälpa fler sjuka, inte hinner samtala med patienter och anhöriga eller ser patienter komma till skada eller i värsta fall dö.

Att under lång tid utsättas för denna stress är ohälsosamt. Det som slutligen leder till att engagerad personal inte orkar med sitt arbete är hur ansvariga bemöter personalens rop på hjälp. Tilliten till de ansvariga försvinner liksom tron på att förändring är möjlig om farhågor och förtvivlan tystas ner, påtalade problem bagatelliseras och lösningen blir nya omorganiseringar eller ”att det blir bättre längre fram”.

Nu har den politiska oppositionen (M, SVG, L & KD) bjudit allmänhet, media och politiker till en samtalskväll den 27 april i Hudiksvall. Där alla som vill kan ge uttryck för de tankar och känslor de har inför de stora utmaningar som regionen står inför. Samtalen kommer naturligtvis att handla om Hudiksvalls sjukhus, med tanke på var sammankomsten är, men frågan är större än så –  den länsövergripande hälso- och sjukvården i stort, och att få till en väl fungerande primärvård i vårt relativt lilla län.

Det är något som vi liberaler prioriterar: en fungerande vård som ligger oss medborgare närmast.

Artikel publicerad i bla Gefle Dagblad