Blir Framtidsbygget en tummetott?

I en artikelserie, om regionens Framtidsbygge med bla nya sjukhusbyggnader i Hudiksvall och Gävle, i lokaltidningarna under november diskuteras om nya behov tillkommit och som kanske omkullkastar det arbete som hitintills gjorts med Framtidsbygget!

Regionrådet Jan Lahenkorva (S) tillika ordförande i fastighets-, teknik- och miljöutskottet menar att Framtidsbygget är en pågående process där ritningsunderlaget förändras hela tiden – risken är väl då överhängande att inget blir klart?

Fastighetsdirektören menar att man måste ha en process för att det ska bli rätt och så är det säkerligen men samtidigt har en ny projektmodell, där processen ingår, tagits fram.  Enligt projektmodellen genomförs först en gedigen behovsanalys, följt av en förstudie som resulterar i ett förslag till lösning. Lösningsförslaget skall därefter genomgå ett program- och systemskede, dvs de 525 mnkr som regionfullmäktige beslutade om sommaren 2016.

En relevant frågeställning är; hur genomarbetade är behovsanalysen och den efterföljande förstudien?

Jag menar att det måste väl ändå finnas någon framförhållning? 2012 beslutade landstingsfullmäktige att anta en lokalförsörjningsplan, vars övergripande syfte var att upprätta en modell för överskådlighet och kvalitetssäkrade beslutsunderlag. Där det bland annat ingick att upprätthålla en uppdaterad behovsinventering med 5 års utblick; att redovisa förslag till förändringar i fastighetsbeståndet och konsekvenser av detta; att skapa förutsättningar för långsiktighet i fastighetsinvesteringar.

Vidare får vi läsare veta att för hälso- och sjukvården “… är det här en verksamhets-utveckling lika mycket som ett bygge”. Men med tanke på att verksamhetsutveckling är något som sker eller åtminstone bör ske kontinuerligt lär ett sådant synsätt leda till att spaden aldrig kommer i backen!

Jag ser därför en stor risk att Framtidsbygget blir som för “Mäster Skräddare”!

Det handlar om en man som går till en skräddare med tyg, för att få en rock uppsydd. Skräddaren säger att den blir färdig på lördag. På lördagen säger skräddaren nu att “det bidde ingen rock. Det bidde ett par byxor.” Han säger att de blir färdiga på lördag. Samma visa upprepas de kommande lördagarna; skräddaren berättar att det kommer bli ett allt mindre plagg: en väst, en vante, en tumme och till slut ingenting.

Artikel publicerad i bla helahälsingland.se

Replik – De lever i sin egen sfär

Replik INSÄNDARE, 9 nov, De lever i sin egen sfär, Sven-Åke Thoresen, Helahälsingland.se

Sven-Åke Thoresen, socialdemokrat i både kommun och region,  var härom vecka så indignerad över skattesystemet att han citerade DN:s ledarsida om att  “Välfärdsstaten omfördelar resurser mellan livets olika skeden. Från arbetsliv till skolgång och ålderdom” Hans skäl? Antagligen för att olika offentliga personer och bolag inte betalat mer skatt än de behövt!

Men att planera sin skatt, det vill säga betala den skatt man ska och i övrigt försöka minimera den enligt lagens ramar, är inte skattefusk, inte skattefiffel och inte olagligt. Det är inte ens omoraliskt. För det är just precis som samma sak som Sven-Åke Thoresen eget parti socialdemokraterna håller på med, för att använda finansminister Magdalena Anderssons ord, “aggressiv skatteplanering”!

De äger också aktiebolag och ingenstans i deras årsredovisningar finns någon vilja alls att betala mer skatt än man behöver faktiskt. Tvärtom, där finns olika kreativa och helt lagliga sätt för att försöka stjäla pengar från skattebetalarna och välfärden.

Är sensmoralen den att det OK när S sänker skatten, dvs lever i sin egen sfär? Jag menar, varför betala mindre skatt när man helt lagligt skulle kunna betala mer i skatt?  De måste inte utnyttja en massa avdrag för att sänka skatten, det går alldeles utmärkt att låta bli! Då hade gamla Svea på äldreboendet fått det lite bättre. Eller det blivit fler lärare till skolan.

Artikel publicerad i helahälsingland.se

 

Den rödgröna vilsenheten – bemötande

Häromveckan proklamerade regionen stolt att nu var koncernledningen minsann hbtq certifierad! Vad betyder det egentligen, och är det inte ett underbetyg åt regionen – att man inte förmår att bemöta alla länets invånare på ett bra sätt?

Jag menar att en av de viktigaste förutsättningen för att nå en jämlik hälso- och sjukvård av hög medicinsk kvalitet, som svarar mot patientens och närståendes behov, är det mänskliga mötet där patientens behov och värderingar blir synliga i samspelet med den professionella kompetensen – utan certifiering!

I DN fanns för några år sedan en artikel om en svensk studie, publicerad i BMJ (tidigare  British Medical Journal),  som handlade om just vikten av att bli positivt och respektfullt bemött i vården. Inte minst för hur bemötande påverkar förmågan att börja arbeta igen. Bra bemötande, i alla former och nivåer, är inte bara en trivselfråga – i slutänden handlar det om patientsäkerhet.

Studien visade på att gott bemötande inte bara är en etikettsfråga utan faktiskt har med medicinska resultat och patientens upplevelse av tillfrisknande att göra. Ett välkomnande förhållningssätt har sitt ursprung i ett bra bemötande. Det gör det hela naturligt att möta människor på ett respektfullt och empatiskt sätt och ger kanske en möjlighet att knyta samman värdskap och vårdskap.

2015 skrev jag en artikel om värdskapet i vårdskapet.  Jag var, trots de många och stora utmaningarna i verksamheterna, övertygad om att det fanns väldigt många, de allra flesta, ute i verksamheterna som bemöter och ikläder sig ett värdskap på ett fantastiskt sätt.

När den rödgröna politiska majoriteten nu känner sig vilsen i hur länsinvånarna ska mötas på ett bra sätt, borde man istället se över vilken kultur och vilket klimat man skapat i verksamheterna snarare än att placera diplom på väggarna!

Jag  är övertygad om att de flesta, åtminstone på den borgerliga sidan, ser människor som individer med ett lika värde; oavsett om man är gammal eller ung, låg- eller höginkomsttagare, man eller kvinna. Om ser man människor som individer, ser man inte människor som hudfärg, etnicitet eller sexuell läggning. Man ser personer – med unika egenskaper! Då finns inget behov av certifiering!

Små barn lär man att om man går vilse i skogen ska man stanna och krama ett träd.

Här kommer, i all välmening, ett tips till den rödgröna politiska majoriteten. När ni känner er vilsna; stanna upp, andas lugnt, krama ett träd och vänta, så kommer oppositionen till undsättning –  med ett gott bemötande!

Artikel publicerad i Arbetarbladet, Gefle Dagblad och helahälsingland.se

 

Håll politikerna på avstånd från bolagsstyrelser?

Vi har alla i media under lång tid kunnat ta del av olika rapporteringar där regionen som arbetsgivare utmärker sig, kanske inte på det bästa sättet för att förmedla bilden av en attraktiv arbetsgivare. Nu senast var det om att vd:n på aktiebolaget Folktandvården Gävleborg “fick sparken”.

Nu kanske det inte är så märkligt att vd:ar får sparken men när det sker efter drygt tre månaders anställning, varav stor del under vad som nog får betraktas som semesterperiod är det nog på sin plats att höja på ögonbrynen och ställa sig frågan; vad handlar det egentligen om?

Är det så att det är den politiska majoritetens politruker som inte tål att verksamheten stöps om för att kunna bedrivas rationellt och utifrån invånarnas bästa och inte partiets?

Jag har i flertalet artiklar kritiserat den region styrda hälso- och sjukvården och samtidigt gett uttryck för hur man behöver angripa de många och stora utmaningar som finns, men även vilka prioriteringar som behöver göras.

Det här blir också en frågan som måste ställas; ska valda politiker bemanna styrelser i offentligt ägda bolag, förutom möjligtvis som enstaka ägarrepresentant.

Ett sådan aktuellt exempel är just Folktandvården Gävleborg, där samtliga styrelseledamöter är politiskt tillsatta och där fem av sju ledamöter tillhör den politiska majoriteten.

Jag menar att medlemmar i en styrelse bör tillsättas utifrån den kompetens bolagen behöver, inte beroende av vilka som för stunden som sitter i politisk majoritet dvs innehar rätt partibok! Styrelseposter är populära, kanske lukrativa och många politiker gillar att ikläda sig rollen av företagsledare, inte minst har jag på nära håll sett det inom den kommunala världen. Men sanningen är att politiker i dessa sammanhang är amatörer och bolagen skulle må bättre med proffs i styrelserna.

Om ett offentligt bolag går med underskott är chansen stor att skattebetalarna i slutänden får skjuta till kapital. Att driva affärsverksamhet innebär ett risktagande. Det är ägaren, det vill säga skattebetalaren som i slutänden får stå för notan, vilket i praktiken gör medborgaren till en ofrivillig riskkapitalist.

I tidskriften Dagens Medicin fanns 2015 en artikel med det talande rubriksättningen “Håll politikerna på avstånd från vårdverksamheten”. Nu kanske det inte behöver gå så långt men nog kan det vara värt att fundera på om inte borde vara  ”Håll politikerna på avstånd från bolagsstyrelser”, speciellt de som vill förbjuda privat företagande!

Artikel publicerad i bla Arbetarbladet, Gefle Dagblad och hälsingetidningar