Blir Framtidsbygget en tummetott?

I en artikelserie, om regionens Framtidsbygge med bla nya sjukhusbyggnader i Hudiksvall och Gävle, i lokaltidningarna under november diskuteras om nya behov tillkommit och som kanske omkullkastar det arbete som hitintills gjorts med Framtidsbygget!

Regionrådet Jan Lahenkorva (S) tillika ordförande i fastighets-, teknik- och miljöutskottet menar att Framtidsbygget är en pågående process där ritningsunderlaget förändras hela tiden – risken är väl då överhängande att inget blir klart?

Fastighetsdirektören menar att man måste ha en process för att det ska bli rätt och så är det säkerligen men samtidigt har en ny projektmodell, där processen ingår, tagits fram.  Enligt projektmodellen genomförs först en gedigen behovsanalys, följt av en förstudie som resulterar i ett förslag till lösning. Lösningsförslaget skall därefter genomgå ett program- och systemskede, dvs de 525 mnkr som regionfullmäktige beslutade om sommaren 2016.

En relevant frågeställning är; hur genomarbetade är behovsanalysen och den efterföljande förstudien?

Jag menar att det måste väl ändå finnas någon framförhållning? 2012 beslutade landstingsfullmäktige att anta en lokalförsörjningsplan, vars övergripande syfte var att upprätta en modell för överskådlighet och kvalitetssäkrade beslutsunderlag. Där det bland annat ingick att upprätthålla en uppdaterad behovsinventering med 5 års utblick; att redovisa förslag till förändringar i fastighetsbeståndet och konsekvenser av detta; att skapa förutsättningar för långsiktighet i fastighetsinvesteringar.

Vidare får vi läsare veta att för hälso- och sjukvården “… är det här en verksamhets-utveckling lika mycket som ett bygge”. Men med tanke på att verksamhetsutveckling är något som sker eller åtminstone bör ske kontinuerligt lär ett sådant synsätt leda till att spaden aldrig kommer i backen!

Jag ser därför en stor risk att Framtidsbygget blir som för “Mäster Skräddare”!

Det handlar om en man som går till en skräddare med tyg, för att få en rock uppsydd. Skräddaren säger att den blir färdig på lördag. På lördagen säger skräddaren nu att “det bidde ingen rock. Det bidde ett par byxor.” Han säger att de blir färdiga på lördag. Samma visa upprepas de kommande lördagarna; skräddaren berättar att det kommer bli ett allt mindre plagg: en väst, en vante, en tumme och till slut ingenting.

Artikel publicerad i bla helahälsingland.se