Avslut 2017

Då knackar återigen ett nytt år på dörren, denna gång 2018. Men än återstår det några timmar kvar av 2017, så pass många att jag hinner med en kort summering av året.

2017 startade med färre politiska uppdrag, då jag avslutade ett par förtroendeuppdrag i regionen, demokratiberedning och valberedning, för att kunna lägga fullt fokus på hälso- och sjukvården.

Jag har under året som gått stått vid vägs ände, där valet stod mellan att fortsätta på den inslagna vägen och att som avbytare vid sidlinjen ropa mig hes utan att någon lyssnar eller att välja att göra något annat.

Jag har de senaste åren arbetat för att det ska finnas en aktiv opposition i regionen som tydligt ställer krav och visar på en vilja till förändring.  Som avbytare är det då frustrerande att se på när de som har möjligheterna inte tar tillvara på dessa utan låter chanserna glida dem ur händerna.

Jag har även försökt profilera ett liberalt synsätt på ett tydligt, aktivt och publikt sätt, så att regionens invånare har ser att det finns sådana förespråkare.  Men samtidigt har jag, lite fint, blivit upplyst om att det i vissa kretsar kan ses som gnälligt om man tycker för mycket, för ofta och om olika saker. Nu har jag inte brytt mig om det utan kört på ändå för “syns man inte, finns man inte

Det var något som fungerade bra på det kommunala planet förra mandatperioden, då vår kommunförening blev den enda i länet som ökade antalet mandat!  För övrigt omnämnd som en av årets framgångskommuner i riket vid valet 2014, i rapporten “Dags att bredda Sveriges liberala parti” gjord av Folkpartiet liberalernas valanalysgrupp.

54 artiklar (det är en var tredje vecka, och innan året är till ända är de nu 61), 12 skrivna interpellationer och två motioner senare konstaterade jag att det inte är vad man gör som spelar roll! Då blir valet helt plötsligt enkelt – det kanske finns andra som värderar vilja, engagemang och tydlighet?

Politik är en förtroendebransch, tja det heter ju till och med förtroendevald, och har man inte förtroende bland medlemmarna ska man göra något annat. Det förslag som presenterades, inför kommande val, visar att jag inte har medlemmarnas och valberedningens förtroende i den omfattning jag önskar för att kunna fortsätta driva hälso- och sjukvårdsfrågor i regionen, vilket jag vill göra.

Jag tog därför konsekvensen av detta och lämnade mina förtroendeuppdrag inom regionen, kommunen och partiet.

Nu är det hög tid för ett Nytt År och Nya Möjligheter!

Den svenska modellen

I lokal media, kanske nära dig som läser detta, lyfter socialdemokraterna gärna och ofta fram den svenska modellen som något stort, viktigt och bra och att den tillhör framtiden. Men vad står egentligen den svenska modellen för?

Som det mer och mer framstår handlar det det enbart om att gynna en särskilt utvald sfär, en sfär för de som tänker rätt dvs innehar rätt färg på partiboken!

Det anförs från den röda ringhörnan, gärna i högt tonläge, att de som exempelvis planerar sin skatt är skattefuskare med dålig moral, samtidigt som de själva gör samma sak.

Är det den svenska modellen som gör att den svenska utrikesministern försökermästra omvärlden om öppenhet, när de samtidigt, likt familjen Medici, kört med dubbel bokföring och undanhållit 900 sidor med information om Sveriges kampanj för en plats i FN:s säkerhetsråd från allmänheten? Vilka nu även hemligstämplats!

Är det den svenska modellen som gör att en av världen främsta kapitalister donerar medicinsk utrustning för att världens högsta skatter inte längre räcker för att finansiera sjukvården i det socialistiska Sverige? Margaret Thatcher lär ha konstaterat att problemet med socialismen är att det så småningom tar slut på andras pengar!

Är det den svenska modellen som gjort att, i svallvågorna av #metoo, många med “korrekt” inställd moralkompass och påklistrad feministdekal blivit påkomna med att ha allt annat än rent mjöl i påsen? Eller händerna i fickorna!

Den svenska modellen har uppenbarligen mycket att svara upp till, om den inte ska betraktas som annat än dubbelmoralens boning och tillika sfären för inbördes beundran och belöning!

Artikel publicerad i Arbetarbladet och helahälsingland.se

S kastar sten i glashus

Replik till “Skattemoralen är en viktig del av den svenska modellen” av Patrik Lundqvists den GD 30 nov/ AB 2 dec

I lokalmedia har det rödgröna regerings(S)tyret proklamerat, genom Patrik Lundqvist (S), att skatt har med regler och lagar att göra, men också med moral och att betala skatt egentligen är ganska häftigt. Statsministern uttryckte det hela som ”…man själv måste ställa sig frågan vad som är det moraliskt korrekta att göra”.

Men att planera sin skatt, det vill säga betala den skatt man ska och i övrigt försöka minimera den enligt lagens ramar, är inte skattefusk, inte skattefiffel och inte olagligt. Det är inte ens omoraliskt. För det är just precis som samma sak som Patrik Lundqvists eget parti socialdemokraterna håller på med, för att använda finansminister Magdalena Anderssons ord, “aggressiv skatteplanering”!

De äger också aktiebolag. Ingenstans i deras årsredovisningar finns någon vilja alls att betala mer skatt än man behöver faktiskt. Tvärtom, där finns olika kreativa och helt lagliga sätt för att försöka stjäla pengar från skattebetalarna och välfärden.

Socialdemokraterna äger till exempel Fastighetsbolaget Adolf Fredrik AB*. Det är fastigheten på Sveavägen 68, dvs partihögkvarteret, i Stockholm som är bolagiserat. Där man istället för att återinvestera vinsten i verksamheten ger sig själv fina utdelningar! Det måste man inte göra, det är valfritt men det är ju låg skatt på utdelning!

Vidare kan man tänka sig att de även använder en form av intern räknesnurra – häromåret en väldigt utskälld metod när andra använde den! Låna pengar av ett koncernföretag, för att sedan betala hög ränta till sig själva, i enda syfte – att minska resultatet och därmed skatten!

Är sensmoralen den att det OK när (S)änker skatten, dvs lever i sin egen sfär, den sfär som nu senast migrationsminister Heléne Fritzon (S) försökte verka i och  undanhålla skatt?

Jag menar, varför betala mindre skatt när man helt lagligt skulle kunna betala mer i skatt? De måste inte utnyttja en massa avdrag för att sänka skatten, det går alldeles utmärkt att låta bli! Då hade gamla Svea på äldreboendet fått det lite bättre. Eller det blivit fler lärare till skolan.

Artikel publicerad i Arbetarbladet och Gefle Dagblad

 

* Exemplet ambitiöst framtaget av Rebecca Weidmo Uvell

Läkarbristen – mission impossible?

I länet är nästa varannan allmänläkare inhyrd av ett bemanningsföretag och att rekrytera är enligt regionledningen mission impossible – utan övrig jämförelse med filmerna av Tom Cruise, där även de mest omöjliga uppgifter blir lösta!

Receptet enligt regionrådet Tommy Berger  m fl i det rödgröna teamet är att utbilda och försöka förmå läkarna att stanna kvar! Men om inte de som redan är allmänspecialister stannar, hur ska man då förmå de som blir klara att göra det, de har antagligen redan under sin utbildning verkat i den arbetsmiljö som ingen uppenbarligen vill jobba i!

Jag har tidigare gett uttryck för vad jag tror är framgångsreceptet för få engagerade och lojala medarbetare och en attraktivt och omtyckt arbetsplats! Och vilken arbetsgivare vill inte det?

Jag tror att de arbetsgivare som vill vara säkra på att locka till sig de – för dem – bästa medarbetarna och få nyckelpersoner att stanna kvar måste upp på tå och visa sitt engagemang. Alla vet att det är inte bara lön och förmåner som gör att anställda trivs och presterar bra. Att kunna erbjuda en kultur med tydliga värderingar, inspirerande ledare och kollegor och spännande arbetsuppgifter är vad som krävs för att kunna locka till sig rätt talanger och få dem att utvecklas.

Som arbetsgivare måste man inte bara engagera sig i mål och strategier av ekonomiska mått. Man måste även lyssna på individen, inte bara lyssna och göra, utan även se och förstå. När en medarbetare eller individ känner att min arbetsgivare ser faktiskt mig som individ och inte bara min del i en grupp skapar vi ett förtroende. Detta förtroende både syns och märks utåt, glimten i ögat och leendet på läpparna hos en individ när denne talar om sitt jobb, det signalerar attraktiv arbetsgivare.

Som ytterligare salt i såren flaggar en annan i det rödgröna teamet, regionrådet Alf Norberg, upp att nu när vi inte har egna läkare så kan det bli så att patienterna får träffa andra yrkeskategorier istället för läkare och att vårdcentraler kan bli omplåstringsfilialer! Vart ska det sluta – blir det bara två vårdcentraler framöver, sjukhusen i Hudiksvall och Gävle?

Det bästa vore om den rödgröna politiska teamet fortsätter sin översyn och omstrukturerar bort sig själva – av omtanke med länets invånare! För som Tom Cruise rollfigur Ethan Hunt skulle ha sagt – det är aldrig för sent att göra rätt!

Artikel publicerad i bla helahälsingland.se och Arbetarbladet