Vem vågar prata om prioriteringar i vården?

Under de senaste åren har vi hört talas om handlingsplaner för att minska kostnaderna inom vården, skapa effektivisering och rationaliseringar i regionen men jag undrar om någon sett röken av resultaten av alla dessa planer?

Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar under de kommande åren. Förväntningar stiger i takt med att den medicintekniska utvecklingen erbjuder allt fler människor möjligheter till bättre hälsa och ökad livskvalitet. Samtidigt leder den växande andelen äldre till att omsorgs- och vårdbehoven ökar. Omsorgen och vården kommer att kräva en stor andel av våra samlade resurser. Det kommer också att ställas högre krav på öppna prioriteringar för att garantera en rättvis fördelning av de begränsade resurserna.

Det kan länge och väl diskuteras vem som har ansvar för att nödvändiga prioriteringar genomförs. Patienterna skulle kunna ta ett ökat ansvar för den egna hälsan och söka vård nära sig istället för sjukhusens akutenheter eller bedriva egenvård, men även läkare, politiker och tjänstemän har ett ansvar.

Läkarna skulle kunna bli mer kostnadsmedvetna, till exempel vid förskrivning av dyra originalpreparat och vid sjukskrivningar. Politikerna skulle kunna söka gemensamma lösningar som underlättar nödvändiga beslut. Tjänstemännen skulle kunna ta fram bättre prioriteringsunderlag till politikerna. Media skulle även de kunna ta ett större ansvar och undvika att skapa orealistiska förväntningar. Vilka av dessa aktörer har då det största inflytandet? Skulle frågan ställas tror jag att medborgarna inte skulle tveka – det är politikerna.

Ett stort, kanske det största, problemet är att medicinens möjligheter och kraven från allmänheten växer snabbare än vårdens resurser – den så kallade sjukvårdsparadoxen. Ju bättre sjukvården fungerar, desto mer får den att göra. Detta faktum kommer att kräva att effektiva arbetsinsatser utförs av all personal, oberoende av hur de etiketteras.

För att få en ökad trovärdighet, och även mandat, tror jag att även medborgarna framöver måste medverka i denna diskussion. I andra regioner har man genomfört dialoger med, och enkätstudier bland, sina medborgare kring resursfördelning i hälso- och sjukvården.

Detta arbetet behöver startas omgående, av de som är villiga att ödmjukt axla ansvaret och långsiktigt arbeta för en Bättre vård nära Dig. De som de senaste åren famlat runt i fablernas värld kan lugnt fortsätta med det – efter den 9 september från läktaren!

Artikel publicerad i Gefle Dagblad