Känsla eller fakta i klimatdebatten?

Jag sker nyligen i lokalmedia om behovet av rim och reson i klimatdebatten. Alltför ofta är det känslomässiga saker som lyfts fram snarare än fakta. Fakta kan ibland upplevas vara farlig då den inte är en känsla, en känsla kan vara övergående, fakta kan däremot förändras av annan fakta!

På insändarsidorna i länets lokaltidningar och i media generellt återkommer med jämna mellanrum ett känslobaserat mantra om vad svensken i gemen måste gör för att rädda jorden och klimatet.

Sluta flyga och slut äta kött är vad det brukar går ut på. Men om man lite nyktert och faktamässigt tittar på vad dessa mantra spridare påstår visar sig faktisk en annan sida – världen består inte bara av Sverige. För i Sverige bor bara drygt 0,1% av jordens befolkning.

Enligt internationell statistik via IEA (International Energy Agency), där Sverige är medlem, eller EDGAR släpper Sverige per capita ut ca 4,5 ton koldioxid per år, som jämförelse är medelvärde för samtliga länder 4,8 ton koldioxid per capita. Det innebär att Sverige står för drygt 0,1 % av världens koldioxidutsläpp.

Om nu alla i Sverige slutar äta nötkött, vilket ska ge en bra känsla, minskas de utsläpp som nötkreaturen medför med, just det, 0,1%.  För av jordens alla nötkreatur finns 1 promille i Sverige, vilket kan läsas i statistik från exempelvis FAOSTAT (Food and Agriculture Organization of the United Nations).

Om alla i Sverige även slutar flyga minskar utsläppen av koldioxid ytterligare, dock med långt mindre än 0,01%. För enligt det statliga affärsverket, Luftfartsverket, står det svenska flyget av ca 5% av Sveriges totala utsläpp av koldioxid.

Så när många i Sverige antingen tror att Sverige är världen eller att hela världen lyssnar på vad vi säger och gör och slutar äta kött, slutar flyga osv är det lätt att konstatera att i andra delar av världen, världen utanför Sverige, gör de annorlunda. I exempelvis Kina öppnas i oktober Pekings nya flygplats som är tänkt att kunna hantera 72 miljoner passagerare varje år, tom 100 miljoner om så behövs.

En annan viktig fråga är hur mycket jag, som svensk skattebetalare, kommer att miljöbeskattas av den nuvarande bokstavskombinations regeringen för att kompensera för all den utveckling som sker utanför Sverige, till exempel de 216 nya flygplatser som de kinesiska myndigheterna avser att bygga de kommande 15 åren?

Så även om svensken i gemen, i sann rödgrön anda slutar med så mycket som möjligt, utan att dö på kuppen, beskattad upp till hårfästet och med en känsla av att göra gott, sätter sig på en överväxt betesmark och spelar på läppen så blir koldioxidutsläppen i världen ändå kvar till nästan 99,9%.

Artikel publicerad i bla Gefle Dagblad, Arbetarbladet