Fanns inte stormar, värmeböljor och regnväder tidigare?

Svar till Jenny Olsson, Visa ditt klimatengagemang den här veckan!, GD 20 september

Jenny Olsson, Naturskyddsföreningen, liksom flera andra aktivistiska grupperingar eller individer som känner klimatskam uppvisar en slående naivitet och enkelspårighet vad gäller klimatet och vad som påverkar detta. Det liknar i alla stycken de alla tvärsäkra uttalanden om tillståndet i svensk ekonomi och migrationens vinster som har visat sig felaktiga. Där har verkligheten hunnit ikapp optimismen.

Olsson föreslår en rad aktiviteter och åtgärder för vädret, väderleken och klimatet, vilka medför enorma kostnader och i högsta grad oklara resultat!

Vad ligger då bakom dessa aktivistiska domedagsprofetior? Om man ser till det budskap som kom utifrån FN:s miljökonferens i Rio 1992, och dess paragraf 15, var man väldigt tydlig med att avsaknaden av vetenskaplig bevisning inte får användas som ursäkt för att skjuta upp åtgärder!

Detta pekar snarare mot att det är politik, makt och försörjning som ligger bakom alla dessa profetior! Det har till och med föreslagits diktatur, socialism eller kannibalism som åtgärder för något som kanske inte är något problem!

Det vore bättre att ta tillfället i akt att den 27 september fundera på hur världen såg ut innan 1950-talet, då alla är rätt överens om att det bara var naturen själv som påverkade, när det gäller väder och klimat – fanns det inte då stormar, värmeböljor och regnväder? Men även fundera på med vilken rätt man ska hindra den utveckling som sker i utvecklingsländerna, med något som västvärlden tidigare haft nytta av – fossil förbränning.

Vid en sådan reflektion är jag övertygad om att man kommer fram till att människan kanske inte har så stor makt över klimatet som somliga vill få oss att tro.  För verkligheten slår alltid osäkra klimatmodeller!

 

Artikel publicerad i Gefle Dagblad

Alla självsäkra uttalanden som i klimatfrågan

Svar till Pontus Björkman, Nu måste vi människor ta oss samman, GD 20 september.

När Pontus Björkman, representant för nätverket Klimat Sverige, i Gefle Dagblad den 20 september skriver om klimatnödläge drar jag slutsatsen att han har funnit sanningen! Björkmans sanning är enkel – det är bara koldioxiden som styr klimatet och näst intill allt annat elände som finns i världen.

De som är öppen för andra mer komplicerade alternativ inser nog att det finns många fler faktorer som styr väder, väderlek och klimat.

Väder avser tillstånd, eller aktiviteten hos fenomen, under kortare tidsperioder, timmar eller dagar. Väderlek kan då ses som vädret under ett par dagar upp till två veckor. Klimat avser statistiska egenskaper hos vädret under längre perioder. Enkelt uttryckt kan man säga att klimat är vädrets historia.

För att kunna bedöma om det inträffat en klimatförändring behöver man minst 30 års statistik. Statistiken säger inget orsaken till klimatförändringen, bara att den inträffat. Vi vet alltså inte om det är en naturlig variation av klimatet eller om eller hur mycket temperaturen påverkats av fossil förbränning.

En ökning av jordens temperatur är beroende av många andra och troligen större faktorer än mänskligt orsakad koldioxid såsom solens aktivitet, fördelningen av atmosfärisk vattenånga och moln, atmosfäriska- och ocean-cirkulationsmönster, vulkaners aktivitet och förändringar i jordens omloppsbana.

Ett exempel på detta är att havsströmmar spelar stor roll för väder och klimat, i Skandinavien är det som benämnts som Golfströmmen av stor betydelse för klimatet. Ett annat exempel är solens påverkan, som under tidens gång antingen haft hög aktivitet som under den medeltida värmeperioden runt år 900 – 1300-talet eller låg aktivitet under det som kallas lilla istiden runt år 1300 – 1900-talet!

Det säger något om hur komplex klimatet är och som den franske nobelpristagaren i litteratur André Gide lär ha uttryckt det, och som passar så bra in i alla självsäkra uttalanden som i klimatfrågan, – Tro dem som söker sanningen, misstro dem som funnit den!

Artikel publicerad i Gefle Dagblad 

Enl klimatskam finns det numer en 99%-ig konsensus ang klimatet

Svar till Håkan Lidström, Insändare: 99 procent av forskarna – det måste väl finnas i någon undersökning  GD, 18/9

Från de som känner klimatskam brukar siffran annars vara en 97%-ig konsensus bland världens klimatrelaterade forskare om människans katastrofala påverkan på klimatet.

Nyligen kom 100-talet namngivna italienska forskare med en appell till Italiens regering och myndigheter kom med ett klargörande om att koldioxid är i sig ingen miljöbov utan tvärtom en nödvändig förutsättning för livet på vår planet. Att människan skulle orsaka en global uppvärmning är en tes som inte har bevisats, som bara stöder sig på klimatmodeller, komplexa dataprogram som inte speglar verkligheten.

Över 31000, också namngivna, amerikanska forskare har tidigare uppvaktat sin regering med samma budskap.

Om de är de enda som inte delar den 97% eller 99%-iga konsensus så borde det ju rimligen finnas uppemot 3 miljoner andra forskare som är helt överens om människans katastrofala påverkan på klimatet. Och dessa borde vara lätta att hitta!

Jag vet åtminstone vilka jag lyssnar på och vill lära mig mer av!

Opublicerad artikel. Gefle Dagblad har valt att inte publicera mitt kritiska inlägg

Vad ska de svenska skattebetalarna få för pengarna – korruption eller trygghet?

Svar till Mats Rikard Andersson, Vår skyldighet att behålla Sveriges biståndsmål, AB 15 sept.

Mats Rikard Andersson anser, i AB den 15 september,  att det är en moralisk skyldighet att slänga de svenska skattebetalarnas surt förvärvade pengar i biståndets svarta hål, bristfälligt och inkompetent övervakat av Sida. Biståndet, som numer ligger i 50 miljarder kronors klassen, är dubbelt så mycket som Sverige satsar på polisen, lika mycket som försvaret ges och verkar i vissa kretsar ha företrädesrätt till skattepengarna.

Med tanke på att nästan en tredjedel av biståndspengarna, vilket motsvarar två tredjedelar av polisens pengar, försvinner i korruption förstår jag mycket väl de skattebetalare som uttrycker – vad fan får jag för pengarna!

Detta i tider då Sverige brinner och det statliga våldsmonopolet förlorat kampen mot den beväpnade kriminaliteten. Till och med Sveriges främste freds- och konfliktforskare går ut i debatten, SvD 13/9, och varnar för ett kaotiskt sammanbrott. Vilken moralisk förpliktelse har då den svenska staten till de svenska skattebetalarna och vilken tryggheten har då dessa rätt att förvänta sig – vad fan får vi för pengarna!

Missnöjet växer ute i kommunerna, inte minst i glesbygden är den polisiära närvaron låg, ibland obefintlig. Det har gått så långt att många kommuner har anställda ordningsvakter för att hålla ordning och öka tryggheten på offentliga platser.  Att poliser syns i offentligheten är en stor avskräckande faktor för vardagsbrott och social oro. Färre poliser i yttre tjänst och en nedprioritering av det lokala arbetet är en realitet.

Regeringen är ointresserade och fäller mest likt en grammofon uttalande om “det är oacceptabelt” men gör inget åt situationen – huvudsaken verkar vara att man vill vara bäst i klassen när det gäller bistånd och migration. I Novus senaste undersökning om förtroende känner hela 55% av väljarna sig ganska eller mycket otrygga med det politiska ledarskapet!

Så Mats Rikard Andersson, vad ska de svenska skattebetalarna få för pengarna – korruption eller trygghet?

Publicerad artikel i Arbetarbladet

Svar till Joe Glad SVG, Det bisarra är att de tre politiska vildarna kan bli vågmästare i regionen, GD 5/9.

När jag läser Joe Glads historiebeskrivning, i GD den 5/9, övertygas jag återigen om att Joe Glad har en stor fallenhet för fiktion, vilket han även tidigare visat på.

Det blir nog besvärande för Glad när han ska försöka förklara det etiska och moraliska haveriet, inom sjukvårdspartiet Gävleborg (SVG), som han var en stor bidragande del i och vilket tidigare beskrivits i lokalmedia.

Glad skriver att många är förundrade men förstår verkligen Glad vad många i själva verket är förundrade över – nämligen det sektliknande arbetssätt Glads parti exempelvis uppvisar när man utesluter personer som inte är medlemmar? Eller hur man har orubbat förtroende för individer som står under åtal för bedrägeri, grovt dessutom, mot verksamheter man har ett förtroendeuppdrag i eller är misstänkta för andra allvarliga saker? Vilket också beskrivits i lokalmedia.

Jag tror att det hela bottnar i att det inom SVG finns en frustration över att de som nu är kvar i partiet inte mäktade med att leverera när det behövdes som bäst – nämligen vid valet och speciellt som hälso- och sjukvården var en av de viktigaste frågorna för väljarna! När SVGs valresultat i alla kommuner förutom Ockelbo (+50%) och Gävle (+3%) gick stort tillbaka, i vissa fall uppemot -25%, blir det för dessa lätt att peka finger åt de positiva avvikarna, de som verkligen stod för något!

Joe Glad uttrycker en oro över förändring i ett ideologiskt ställningstagande men där bör nog Glad snarare vara orolig över det förändrade politiska landskapet där man gått från ideologiskt  “göra rätt för sig” till det kravlösa “ska ha”! Men med tanke på avsaknad av ideologi i SVG är jag inte förvånad!

Jag känner mig trygg i det att jag vet vad jag står för, i tider med en smygande socialisering, det jag tycker är rätt, riktigt och viktigt! Jag gör det konsekvent och aktivt, och med vad som blev tydligt i SVG – med en annan moralisk- och etisk kompass. Men det är ju bara jag – vad andra står för och gör visar de själva mer än tydligt upp!

 

Artikel publicerad i Gefle Dagblad (ovan i oredigerad form)

Trygghet – inget (S)(C)ämt!

En vanlig dag i Sverige, sedan Stefan Löfven blev statsminister i den sittande socialistiska regeringen, kan numer innehålla skjutningar, sprängda polisbyggnader, våldtäkter, segregation, hedersförtryck, vårdköer och fler fattiga pensionärer. Regeringen skulle knäcka gängen och hävdade att skjutningarna minskade kraftigt men tyvärr som vanligt med vad som regeringens företrädare säger så är det tvärtom – allt det uppräknade ökar!

Det har gått fyra år med den nya polisorganisationen. Det är år med allt för många svarta rubriker. Ett av syftena med reformen var att polisen skulle komma närmare medborgarna – så blev det inte!

Missnöjet växer nu ute i kommunerna, inte minst i glesbygden är den polisiära närvaron låg, ibland obefintlig. I Ockelbo hotade kommunen för några år sedan att säga upp sitt samverkansavtal med polisen på grund av dålig närvaro.

Det har gått så långt att många kommuner har anställda ordningsvakter för att hålla ordning och öka tryggheten på offentliga platser.  Att poliser syns i offentligheten är en stor avskräckande faktor för vardagsbrott och social oro. Färre poliser i yttre tjänst och en nedprioritering av det lokala arbetet kommer, likt ett brev på posten, med en viss eftersläpning med en stram socialistisk budget.

Den politiska viljan att prioritera tryggheten borde finnas på lokal nivå, då rikspolitiken inte hänger med i utvecklingen. Kommunerna behöver utifrån den svåra situationen kunna trygga sina gator.

 
Att tillåta kommuner att anställa egna poliser är inte detsamma som en återkommunalisering av polismyndigheten. Det är en fråga om kommunernas ansvar gentemot sina medborgare.

Allt fler kommunalråd runt om i landet, tyvärr ännu inte i Ockelbo, verkar dessutom ha vaknat upp och sett ljuset i tunneln. De ser att kommunerna får svårare att klara sin egen säkerhet. De förstår också att när staten inte förser dem med poliser måste de vara beredda att själva betala för poliser.

Vi menar att det är dags att ta upp debatten om en kommunal polis. Internationellt sett är Sverige något av en udda fågel då vi saknar lokal polisverksamhet och det kan inte vara en tillfällighet! Fungerar det internationellt så borde det fungera i Ockelbo också!

För Ockelbos bästa

Oppositionen i Ockelbo

Artikel publicerad a oppositionens vägnar i Gefle Dagblad och Arbetarbladet