Varför är det så trendigt att hata kapitalism?

Marknadsekonomin beskrivs ibland som kall, men vilket annat system älskar människor av hela sitt hjärta? Vilket annat sätt att leva ger oss chansen att visa muskler, ta ton och forma sin egen framtid? Det är så här marknaden fungerar i ett fritt samhälle. Där någon ser ett behov, finner en lösning och plötsligt finns en grej som underlättar livet för många – tack vara den fri marknaden!

Nyligen lade statsminister Löfven skulden för det förnedringsvåld som drabbar allt fler unga på borgerliga lösningar där medborgarna fick behålla mer av sina inkomster utan statlig klåfingrighet, gjorda långt innan Löfven blev statsminister, han gör det dessutom helt utan självrannsakning ang den handlingsförlamning som hans regering visar upp!

Men att lägga en sådan skuld på den fria ekonomi som skapat så mycket gott är en spottloska i ansiktet på hela samhället.

Socialismen står i total motsats till detta. Tvångets ideologi går på tvärs mot individens frihet, och lägger sig som en våt filt över människors eldar. När socialistiska förespråkare exempelvis  menar att det borde finnas tvingande lagstiftning som styr var man får bo i syfte att motverka bostadssegregation, är det ett tydligt exempel på den besserwisser-gen som socialister tycks ha. I deras ryggmärg finns ingen gräns mellan privat och offentligt. Där finns också tron att man uppifrån kan styra människor in i ett idealsamhälle, som vore de dockor i ett dockskåp, och att de sedan stannar där.

Men tack vara kapitalism och den fria marknaden går färre hungriga i världen. Det beror inte på politiska mål och biståndsplaner, utan på handel och hårt arbete.

Det verkar vara trendigt att vara socialistisk och att fördöma kapitalismens påstådda sjukdomar. Men håller detta eviga fördömande av kapitalismen upp för granskning?

Varje år publicerar en kanadensisk tankesmedja, Fraser Institute, sin rapport om ekonomisk frihet i världen (EFW) för att ta reda på vilka länder har de friaste (mest kapitalistiska) ekonomierna. EFW tittar bland annat på sambandet mellan ekonomisk frihet och mänskligt välbefinnande. I de fri ekonomierna lever man längre, har en lägre spädbarnsdödlighet, har större politiska och medborgerliga friheter, en jämställdhet mellan könen och i den mån du kan mäta sådana saker, större lycka också.

Trots den historielöshet och faktaresistens som många visar upp, inte bara inom detta område, undrar jag om alla dessa antikapitalister verkligen vill leva sina liv i ett Östtyskland, Nordkorea, Venezuela eller Kuba?

 

Artikel publicerad i Gefle Dagblad

Maktfullkomligheten är S rödaste tråd genom tiderna

Visst är det spännande med olikheter. I svensk media är den amerikanska president Donald Trump hånad och utskrattad men säga vad man vill – han levererar åtminstone det han säger att han ska göra. Amerika har sin lägsta arbetslöshet på närmare 50 år, ekonomin är den bästa genom tiderna och landets gränser är säkrare än de någonsin varit – i Sverige är det tvärtom!

Istället för att leverera visar många av regeringens statsråd upp en förvånade svårighet att förhålla sig till fakta, utan svänger sig gärna med lögner och halvsanningar. Inrikesminister Mikael Damberg (S) far med halvsanningar när han utifrån devisen makten framförallt hävdar att antalet poliser förra året ökade med 1100 st när det netto inte ens var 400 st, att några slutade hade inrikesminister tydligen ingen aning om!

Justitieminister Morgan Johansson (S) har flera gånger försökt släta över regeringens migrationsstatistik med falska siffror och blivit påkommen med lögnerna.

När socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad uttrycker att hon ser opposition som ett hot mot demokratin när de sätter käppar i hjulen för en minoritetsregering visar det bara på den maktfullkomlighet som genomsyrar de socialistiska partierna.

Nu kanske den intresserade läsare tror att det här bara är något som sker i Stockholm men så är det inte.

Tyvärr ser jag samma saker i Ockelbo. Kommunalrådet Magnus Jonsson (S) har nyligen visat att det folkvalda kommunfullmäktiges beslut inte är något som behöver följas och missar samtidigt att han i sin roll i kommunstyrelsen har att verkställa kommunfullmäktiges beslut – oavsett om han vill eller inte! Det är inte upp till ett kommunalråd att göra precis som denne vill, utan ska följa de regler som kommunfullmäktige beslutat om!

Författaren Vilhelm Moberg, som kände den svenska själen utan och innan, beskrev Socialdemokraterna som ett parti med två bärande idéer: ta makten och behålla den. Maktfullkomligheten är partiets rödaste tråd genom historien.  Vid den borgerliga valsegern 1976 beskrev den då socialdemokratiska ministern Marita Ulvskog det som en statskupp.

Istället för att, för demokratins skull, samarbeta, skapa dialog och samsyn över partigränserna förstärks den polarisering som blivit tydlig under senare tid, vilket är helt utan värde för politikens uppdragsgivare – medborgarna i respektive kommun, region och riket.

 

Artikel publicerad i Arbetarbladet