Maktfullkomligheten är S rödaste tråd genom tiderna

Visst är det spännande med olikheter. I svensk media är den amerikanska president Donald Trump hånad och utskrattad men säga vad man vill – han levererar åtminstone det han säger att han ska göra. Amerika har sin lägsta arbetslöshet på närmare 50 år, ekonomin är den bästa genom tiderna och landets gränser är säkrare än de någonsin varit – i Sverige är det tvärtom!

Istället för att leverera visar många av regeringens statsråd upp en förvånade svårighet att förhålla sig till fakta, utan svänger sig gärna med lögner och halvsanningar. Inrikesminister Mikael Damberg (S) far med halvsanningar när han utifrån devisen makten framförallt hävdar att antalet poliser förra året ökade med 1100 st när det netto inte ens var 400 st, att några slutade hade inrikesminister tydligen ingen aning om!

Justitieminister Morgan Johansson (S) har flera gånger försökt släta över regeringens migrationsstatistik med falska siffror och blivit påkommen med lögnerna.

När socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad uttrycker att hon ser opposition som ett hot mot demokratin när de sätter käppar i hjulen för en minoritetsregering visar det bara på den maktfullkomlighet som genomsyrar de socialistiska partierna.

Nu kanske den intresserade läsare tror att det här bara är något som sker i Stockholm men så är det inte.

Tyvärr ser jag samma saker i Ockelbo. Kommunalrådet Magnus Jonsson (S) har nyligen visat att det folkvalda kommunfullmäktiges beslut inte är något som behöver följas och missar samtidigt att han i sin roll i kommunstyrelsen har att verkställa kommunfullmäktiges beslut – oavsett om han vill eller inte! Det är inte upp till ett kommunalråd att göra precis som denne vill, utan ska följa de regler som kommunfullmäktige beslutat om!

Författaren Vilhelm Moberg, som kände den svenska själen utan och innan, beskrev Socialdemokraterna som ett parti med två bärande idéer: ta makten och behålla den. Maktfullkomligheten är partiets rödaste tråd genom historien.  Vid den borgerliga valsegern 1976 beskrev den då socialdemokratiska ministern Marita Ulvskog det som en statskupp.

Istället för att, för demokratins skull, samarbeta, skapa dialog och samsyn över partigränserna förstärks den polarisering som blivit tydlig under senare tid, vilket är helt utan värde för politikens uppdragsgivare – medborgarna i respektive kommun, region och riket.

 

Artikel publicerad i Arbetarbladet