Varför är det så trendigt att hata kapitalism?

Marknadsekonomin beskrivs ibland som kall, men vilket annat system älskar människor av hela sitt hjärta? Vilket annat sätt att leva ger oss chansen att visa muskler, ta ton och forma sin egen framtid? Det är så här marknaden fungerar i ett fritt samhälle. Där någon ser ett behov, finner en lösning och plötsligt finns en grej som underlättar livet för många – tack vara den fri marknaden!

Nyligen lade statsminister Löfven skulden för det förnedringsvåld som drabbar allt fler unga på borgerliga lösningar där medborgarna fick behålla mer av sina inkomster utan statlig klåfingrighet, gjorda långt innan Löfven blev statsminister, han gör det dessutom helt utan självrannsakning ang den handlingsförlamning som hans regering visar upp!

Men att lägga en sådan skuld på den fria ekonomi som skapat så mycket gott är en spottloska i ansiktet på hela samhället.

Socialismen står i total motsats till detta. Tvångets ideologi går på tvärs mot individens frihet, och lägger sig som en våt filt över människors eldar. När socialistiska förespråkare exempelvis  menar att det borde finnas tvingande lagstiftning som styr var man får bo i syfte att motverka bostadssegregation, är det ett tydligt exempel på den besserwisser-gen som socialister tycks ha. I deras ryggmärg finns ingen gräns mellan privat och offentligt. Där finns också tron att man uppifrån kan styra människor in i ett idealsamhälle, som vore de dockor i ett dockskåp, och att de sedan stannar där.

Men tack vara kapitalism och den fria marknaden går färre hungriga i världen. Det beror inte på politiska mål och biståndsplaner, utan på handel och hårt arbete.

Det verkar vara trendigt att vara socialistisk och att fördöma kapitalismens påstådda sjukdomar. Men håller detta eviga fördömande av kapitalismen upp för granskning?

Varje år publicerar en kanadensisk tankesmedja, Fraser Institute, sin rapport om ekonomisk frihet i världen (EFW) för att ta reda på vilka länder har de friaste (mest kapitalistiska) ekonomierna. EFW tittar bland annat på sambandet mellan ekonomisk frihet och mänskligt välbefinnande. I de fri ekonomierna lever man längre, har en lägre spädbarnsdödlighet, har större politiska och medborgerliga friheter, en jämställdhet mellan könen och i den mån du kan mäta sådana saker, större lycka också.

Trots den historielöshet och faktaresistens som många visar upp, inte bara inom detta område, undrar jag om alla dessa antikapitalister verkligen vill leva sina liv i ett Östtyskland, Nordkorea, Venezuela eller Kuba?

 

Artikel publicerad i Gefle Dagblad