Replik till Pontus Vesterberg, Det är dags att sluta sprida lögner och vantolkningar, GD 10 sept

Pontus Vesterberg har ett genomgående och tydligt tema i sina insändare nämligen berättelsen om klimathotet och en kommande katastrof genom att hävda en exceptionell och accelererande utveckling. Med ljus och lykta försöker han bevisa IPCCs politiska hypotes om att det är mänsklig påverkan, genom växthusgasutsläpp, som styr klimatet. Men verkligheten har inte blivit som de senaste 30-40 årens katastrofvarningar eller modeller förutsagt.

För att visa konsensus bland “publicerad klimatforskare” hänvisar han till fyra ökända undersökningar Oreskes, 2004; Doran, 2009; Anderegg, 2010 och Cook, 2013 men ingen av dessa uppvisar något som liknar konsensus – långt därifrån. Exempelvis Cook där färre än 100 av 12000 (<1%) undersökta artiklarna/abstrakts pekade uttalat på mänsklig påverkan som huvudorsak till global uppvärmning,  1% är ganska långt från konsensus eller hur?

Lika illa är det med de andra tre och där Doran för övrigt var en 2 frågors online-enkät, 10200 tillfrågades, 3100 svarade och 75 (2%) höll med om mänsklig påverkan som huvudorsak till global uppvärmning.

Pontus Vesterberg har inte heller visat på något som motsäger en nollhypotes vad gäller klimatförändringar, dvs att en förändring i huvudsak drivs av naturliga orsaker, såsom solens aktivitet, fördelningen av atmosfärisk vattenånga och moln, atmosfäriska- och ocean-cirkulationsmönster, vulkaners aktivitet och förändringar i jordens omloppsbana.

Vesterberg finner också historien irrelevant och menar att förändringar som hänt förut utan mänskligt påverkan numer bara sker utifrån en mänsklig påverkan, vilket är märkligt men helt i linje med berättelsen. Att försöka förstå människans påverkan på klimatet är meningslöst så länge vi inte förstår de naturliga klimatförändringarna, fast det kanske är det som Vesterberg påstår redan är fastställt via konsensus.

Utifrån detta får läsarna själva bilda sig en uppfattning om mänsklig påverkan genom växthusgasutsläpp, sedan 1950-talet,  är styrspaken för klimatet eller om det finns flera naturliga fenomen som samverkar och därmed påverkar vilket klimat vi har och har haft.

Den franske nobelpristagaren i litteratur André Gide lär ha uttryckt det, och som passar så bra in i på Pontus Vesterbergs tvärsäkra påståenden, – Tro dem som söker sanningen, misstro dem som funnit den!

 

En ännu så länge opublicerad artikel

Det finns inget fel med klimatet. Replik till “Fakta som grund”, Rätt ofta får man ta sig för pannan när man läser insändare, GD 1/9

Skribenten “Fakta som grund” hävdar i GD att Fakta är fakta och ingen åsikt eller uppfattning. Men själv visar denne inte på något som överhuvudtaget kan liknas vid fakta, inte heller den tidigare insändare som skribenten hävdar innehåller fakta och referenser håller för en vidare granskning. Allt som är fakta kan man antingen observera, mäta eller göra experiment på.

När det gäller klimatförändringar, som jag uppfattar att skribenten fasar för, finner jag det naivt att tro att klimatet skulle vara statiskt, speciellt som jorden själv förändras minut för minut.

Vad jag förstår har ännu ingen lyckats falsifiera en vetenskaplig sk nollhypotes vad gäller klimatförändringar, dvs att en förändringen i huvudsak drivs av naturliga orsaker, såsom historiska och cykliska förändringar i påverkan av sol, vind och vatten. “Fakta som grund”  får gärna visa på den falsifieringen innan denne lyfter fram sina åsikter om människans påverkan på klimatet som fakta.

Men som så ofta när man inte har några konkreta fakta att komma med tas gärna känslomässiga uttryck eller nedlåtande liknelser till, såsom att jämföra de som inte delar skribentens mainstream känsla med de som hävdar att jorden är platt.

Det finns inget fel med klimatet. Om så är fallet, kan då “Fakta som grund” vänligen namnge en sak som händer i dagens klimat och som inte har ägt rum under de senaste 10 000 åren!

 

Artikel publicerad i Gefle Dagblad

Handlingsplan Hållbart resande Sandvikens Kommun – en papperstiger

Vid Västra Gästriklands samhällsbyggnadsnämnd den 25 augusti reserverade jag mig skriftligt mot beslutet om handlingsplan hållbart resande Sandvikens Kommun.

Som utgångspunkt för handlingsplanen anges att Sandvikens kommuns verksamheter påverkar klimatet, men hur verksamheterna påverkar temperatur, väderförhållanden, lufttryck med mera är dock inte redovisat. Det anges vidare att koldioxid påverkar klimatet men även här uteblir redovisning om hur.

Med anledning av detta menar jag att en handlingsplan som har sin utgångspunkt i något odefinierat inte kan mäta huruvida de föreslagna aktiviteterna eller åtgärderna har något effekt.

När man inte kan mäta effekterna blir handlingsplanen inget annat än en papperstiger och ett tydligt exempel på när känsla prioriteras framför fakta.

När det relateras till klimatet, klimat som är vädrets historia över en lång tid, och tron på att det är människan som påverkar klimatet är detta en stor och överdriven förenkling. Klimatet är ett kopplat icke-linjärt kaotiskt system och man kan därför inte förutse framtida klimat. Att tro att klimatet inte ska förändras samtidigt som jorden själv ändras varje minut för minut och dag för dag är naivt. Under den tid det tar att läsa denna reservation har exempelvis den magnetiska nordpolen flyttats sig ungefärlig 0,2 m.

Hade man istället valt att relatera kring exempelvis kvävedioxid och partiklar och mäta dessa hade handlingsplanen kunnat vara till gagn för de boende i Sandviken kommun.

Vindkraft för lata dagar på stranden. Replik till Charlotte Unger Larson, VD för Svensk Vindenergi, Ja till vindkraft – ja till trygghet, GD 28/8

I en insändare i Gefle Dagblad gör Charlotte Unger Larson, VD för Svensk Vindenergi, det hon är tillsatt att göra lovorda vindkraften. 

De som läser insändaren kan få intrycket att vindkraft är lösningen på framtidens energibehov. Men som så mycket annat när det gäller de sk förnybara energikällorna är det långt från sanningen överensstämmande!

Vindkraft och solenergi är intermittenta energikällor dvs ge genererar energi bara när det blåser eller solen skiner! Vad man ska göra en vindstilla, mulen och kylslagen vinterdag verkar inte bekymra dessa – elen kommer och går – entusiaster!

All vindkraft är subventionerad, antingen via elcertifikat eller andra direkta stöd. Energimyndigheten bedömer exempelvis att för havsbaserad vindkraft behövs ett stöd om 6 miljarder kronor per TWh.

IEA (International Energy Agency) har tagit fram en ekonomisk beräkningsmodell för elektricitetens kostnader vilken numer även inkluderar faktorer såsom lagring och backup-alternativ, när det inte blåser eller solen skiner, och helt plötsligt är det andra kostnader för de intermittenta energikällorna jämfört med kontinuerlig energikällor.

Då vindteknologi snart når sitt effektivitets tak sker en utbyggnad på bekostnad av naturen, om den intermittenta, dvs kommer och går, energin införs.

Vi kommer behöva mycket mer el, och energi i allmänhet, i framtiden om landet skall fortsätta att utvecklas. Tittar man på vindkraften så är den ju bara en modifiering av gamla tiders väderkvarnar, vad som behövs är högteknologi dvs kärnkraft, energikällor som inte bara fungerar en lagom blåsig sommardag!

 

Artikel publicerad i Gefle Dagblad.

Hög tid att avveckla Public Service. Replik till Bo Jonsson – Blåbrunt hot mot en fri radio och tv, AB 28/8

I ett inlägg i Arbetarbladet ondgör sig Bo Jonsson över alla som inte delar hans och andra vänsteranhängares syn på fria medier.

För 2 år sedan var det val i Sverige och för ett år sedan var det åter val, denna gång till EU-parlamentet. I samband med dessa val, och givetvis efter dessa, blev det extra tydligt hur agendadriven statsmedierna SVT och SR är som megafoner för gängse politiskt korrekta attityder!

Genom beteckningen, public service, vill staten inbilla oss att denna är i allmännas tjänst och vilar på ett folkligt mandat, men numer är det genom en tvångsbeskattning snarare en statlig propagandamaskin!

En propagandamaskin som upprätthåller ett informationsmonopol som gör att så kallade oberoende medier inte kan konkurrera med dem, vilket tvingar dem att söka bidrag av staten vilket de givetvis får eftersom de då blir beroende av statens pengar snarare än sina egna kunder.

När staten inte längre kan kontrollera informationsflödet ställer staten istället censurerande krav på aktörer inom social medier på sådant som inte inte lever upp till statens krav på vilka åsikter som är acceptabla.

Inför valet 2018 skapades faktakollen (Faktiskt.se) av bla av SVT, SR, DN och SvD för att slå fast vad som är sanningen. Men tanken att någon institution i ett öppet demokratiskt samhälle ska kunna slå fast sanningen hör inte samman med pressfriheten och idéen om fria media som en garant för ett upplyst samhälle. Det är i diktaturer och andra despotiska samhällen som någon slår fast sanningen.

I George Orwell’s  bok 1984, publicerad redan 1949 och som nog setts som en utopi, beskrivs de intellektuella handlingarna hos en person såsom politiskt oacceptabla tankar som brottsliga och se – där är vi nästa nu, vilket även visar sig på insändarsidorna i lokaltidningarna.

I tider då troligen fler än en ställer sig frågan; – är det sant eller såg du det på SVT- visar det på att det är hög tid att reformera och montera ner statens propagandamaskin!

 

Artikel publicerad i Arbetarbladet.

Varför är det så trendigt att hata kapitalism?

Marknadsekonomin beskrivs ibland som kall, men vilket annat system älskar människor av hela sitt hjärta? Vilket annat sätt att leva ger oss chansen att visa muskler, ta ton och forma sin egen framtid? Det är så här marknaden fungerar i ett fritt samhälle. Där någon ser ett behov, finner en lösning och plötsligt finns en grej som underlättar livet för många – tack vara den fri marknaden!

Nyligen lade statsminister Löfven skulden för det förnedringsvåld som drabbar allt fler unga på borgerliga lösningar där medborgarna fick behålla mer av sina inkomster utan statlig klåfingrighet, gjorda långt innan Löfven blev statsminister, han gör det dessutom helt utan självrannsakning ang den handlingsförlamning som hans regering visar upp!

Men att lägga en sådan skuld på den fria ekonomi som skapat så mycket gott är en spottloska i ansiktet på hela samhället.

Socialismen står i total motsats till detta. Tvångets ideologi går på tvärs mot individens frihet, och lägger sig som en våt filt över människors eldar. När socialistiska förespråkare exempelvis  menar att det borde finnas tvingande lagstiftning som styr var man får bo i syfte att motverka bostadssegregation, är det ett tydligt exempel på den besserwisser-gen som socialister tycks ha. I deras ryggmärg finns ingen gräns mellan privat och offentligt. Där finns också tron att man uppifrån kan styra människor in i ett idealsamhälle, som vore de dockor i ett dockskåp, och att de sedan stannar där.

Men tack vara kapitalism och den fria marknaden går färre hungriga i världen. Det beror inte på politiska mål och biståndsplaner, utan på handel och hårt arbete.

Det verkar vara trendigt att vara socialistisk och att fördöma kapitalismens påstådda sjukdomar. Men håller detta eviga fördömande av kapitalismen upp för granskning?

Varje år publicerar en kanadensisk tankesmedja, Fraser Institute, sin rapport om ekonomisk frihet i världen (EFW) för att ta reda på vilka länder har de friaste (mest kapitalistiska) ekonomierna. EFW tittar bland annat på sambandet mellan ekonomisk frihet och mänskligt välbefinnande. I de fri ekonomierna lever man längre, har en lägre spädbarnsdödlighet, har större politiska och medborgerliga friheter, en jämställdhet mellan könen och i den mån du kan mäta sådana saker, större lycka också.

Trots den historielöshet och faktaresistens som många visar upp, inte bara inom detta område, undrar jag om alla dessa antikapitalister verkligen vill leva sina liv i ett Östtyskland, Nordkorea, Venezuela eller Kuba?

 

Artikel publicerad i Gefle Dagblad

Maktfullkomligheten är S rödaste tråd genom tiderna

Visst är det spännande med olikheter. I svensk media är den amerikanska president Donald Trump hånad och utskrattad men säga vad man vill – han levererar åtminstone det han säger att han ska göra. Amerika har sin lägsta arbetslöshet på närmare 50 år, ekonomin är den bästa genom tiderna och landets gränser är säkrare än de någonsin varit – i Sverige är det tvärtom!

Istället för att leverera visar många av regeringens statsråd upp en förvånade svårighet att förhålla sig till fakta, utan svänger sig gärna med lögner och halvsanningar. Inrikesminister Mikael Damberg (S) far med halvsanningar när han utifrån devisen makten framförallt hävdar att antalet poliser förra året ökade med 1100 st när det netto inte ens var 400 st, att några slutade hade inrikesminister tydligen ingen aning om!

Justitieminister Morgan Johansson (S) har flera gånger försökt släta över regeringens migrationsstatistik med falska siffror och blivit påkommen med lögnerna.

När socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad uttrycker att hon ser opposition som ett hot mot demokratin när de sätter käppar i hjulen för en minoritetsregering visar det bara på den maktfullkomlighet som genomsyrar de socialistiska partierna.

Nu kanske den intresserade läsare tror att det här bara är något som sker i Stockholm men så är det inte.

Tyvärr ser jag samma saker i Ockelbo. Kommunalrådet Magnus Jonsson (S) har nyligen visat att det folkvalda kommunfullmäktiges beslut inte är något som behöver följas och missar samtidigt att han i sin roll i kommunstyrelsen har att verkställa kommunfullmäktiges beslut – oavsett om han vill eller inte! Det är inte upp till ett kommunalråd att göra precis som denne vill, utan ska följa de regler som kommunfullmäktige beslutat om!

Författaren Vilhelm Moberg, som kände den svenska själen utan och innan, beskrev Socialdemokraterna som ett parti med två bärande idéer: ta makten och behålla den. Maktfullkomligheten är partiets rödaste tråd genom historien.  Vid den borgerliga valsegern 1976 beskrev den då socialdemokratiska ministern Marita Ulvskog det som en statskupp.

Istället för att, för demokratins skull, samarbeta, skapa dialog och samsyn över partigränserna förstärks den polarisering som blivit tydlig under senare tid, vilket är helt utan värde för politikens uppdragsgivare – medborgarna i respektive kommun, region och riket.

 

Artikel publicerad i Arbetarbladet

Replik till Ove Lennström ang hans påstående om mina lögner i “Drar man fram bevis för en lögn kan man lika gärna tala sanning direkt” i GD den 22 dec

Ove Lennström lyfter i sitt inlägg om mina lögner i GD den 22 dec fram tre personer (Bern, Nordin och Stilbs) som han menar är tvivelaktiga och vars åsikter ska ignoreras. Till detta tar han stöd från en statistikprofessor från Chalmers (Häggström), som menar att det råder konsensus inom klimatvetenskapen, samt en annan Chalmersforskare (Hultman) som med statligt styrt stöd dels forskar på klimatförnekelse, vad nu det är, men som även genusforskat om män och energi!

När det sägs att konsensus gäller inom vetenskapen bör det tolkas som ett tydligt tecken på att avsändaren varken har ett intresse av, eller kanske rent av är rädd för, andra synpunkter eller för den delen av vetenskap som sådan.

Lennström verkar också mena att finansiellt stöd från den klimatextremistiska regeringen är en garant för opartiskhet, objektivitet, trovärdighet och allt annat eventuellt stöd ska mötas med misstro.

Eftersom Lennström “vet” att mänsklig påverkan har skapat en global uppvärmning får han gärna presentera sina bevis. Hur ser temperaturuppmätningarna för denna mänskliga uppvärmning ut? Vilka osäkerhetsfaktorer och storlekar finns med, hur många mätpunkter per kontinent ingår, hur har dessa förändrats över tid, har korrigeringar gjorts för UHI (Urban Heat Island) och med hur mycket?

Jag hoppas verkligen att Ove Lennström vill presentera sina bevis för dessa frågor men jag tror inte det, för i hans värld verkar känsla trumfa fakta och hur kan man som fantasilös presentera en impuls som sanning?

 

Artikel publicerad i Gefle Dagblad under rubriken i hans värld verkar känsla trumfa fakta.

Replik till Nils Hebert, Vad Stig Mörtman egentligen försöker göra är att undvika debatten, GD 14dec.

Nils Hebert bekräftar mina synpunkter ang klimatalarmismen genom sitt påstående om att klimatsystemet är kartlagt, sanningen fastställd och behöver därför inte debatteras!

FN har i mer än fyrtio år ropat att katastrofen kommer och den väntar mänskligheten fortfarande på!

Under hösten skickade över 500 forskare och yrkesverksamma inom klimat och klimatrelaterade områden en appell till FN om att det inte finns något klimatnödläge. Liknande har också 100-talet italienska forskare gjort till Italiens regering och myndigheter med ett klargörande om att koldioxid är i sig ingen miljöbov utan tvärtom en nödvändig förutsättning för livet på vår planet.

Att människan skulle orsaka en global uppvärmning är en tes som inte har bevisats, som bara stöder sig på klimatmodeller, komplexa dataprogram som inte speglar verkligheten.

Över 30000 amerikanska forskare har tidigare uppvaktat sin regering med samma budskap.  Så det verkar finns många som inte delar Heberts och Miljöpartiets syn på ett fastställt klimatnödläge.

Lord Monckton, rådgivare till Margaret Thatcher, konstaterade i ett vittnesmål inför den amerikanska kongressen att den rätta åtgärden inför ett icke-problem med global uppvärmning är att ha modet att göra ingenting – Där har du mitt svar Nils Hebert!

Den franske nobelpristagaren i litteratur André Gide lär ha uttryckt det, och som passar så bra in i på Heberts självsäkra uttalande, – Tro dem som söker sanningen, misstro dem som funnit den!

 

Artikel publicerad i Gefle Dagblad 

Replik till Anita Falkenek KRAV, Kommunpolitiker i Gävleborg – satsa mer på ekomaten, GD 13 dec.

KRAVs vd Anita Falkenek skriver i GD den 13 dec att politikerna ska ta sitt ansvar, köpa ekomat och därigenom göda KRAVs kassa! I vanlig ordning finns inget belägg för det Anita Falkenek påstår ang ekomat!

Varje år spenderar stat, regioner och kommuner ofantliga summor på subventioner av ekomat utan vetenskapligt stöd om att det är bättre för hälsan eller miljön!

International Centre for Research in Organic Food System i Aarhus visar att ekologiskt framtagna livsmedel inte är nyttigare för oss människor än den mat som produceras på konventionellt vis. Inte är den miljövänligare hellre!

Professor Lars Bergström vid Sveriges lantbruksuniversitet, konstaterade förra året i en artikel i SvD att han en gång räknat ut att de extra pengar som lades, helt i onödan, på ekomat skulle räcka till 3000 lärare!

Som politiker tycker jag det är ytterst viktigt att skattemedel används sunt, förnuftigt och läggs på saker som ger ett värde för medborgarna och inte göder lobbyorganisationers, såsom KRAVs kassa!

 

Artikel publicerad i Gefle Dagblad